Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter Åland. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER ÅLAND 335
som sätta sådant på spel för en så liten strid med så små
utsikter till framgång. Del är emellertid ej lönt att sörja över
vad som en gång spelats bort, utan det gäller att rädda vad
som räddas kan.
Första villkoret därvid är att ej låta Ålandsfrågan fortfarande
bestämma vår politiska orientering. Ingen tror väl på allvar
på någon snar överflyttning av Åland till Sverige, och det är
alldeles nödvändigt att ej längre driva strutspolitik. Var
Ålandsfrågan olämplig som ledfyr i utrikespolitiken, när den ännu
åtminstone formellt var oavgjord, så gäller det med
mångdubbel styrka nu, när den är avgjord. Det fortsatta gnatet på och
misstänkliggörandet av Finland nu är endast ett
svaghetstecken.
Ty här — för att komma till sakens positiva sida — och
endast här ligger Sveriges utrikespolitiska uppgift, det enda
utanför oss själva som ställer krav på oss, det som ger oss
politiskt värde för det europeiska statssamfundet. Det
betyder en fortsättning av vår historiska mission, blott med
ändrade politiska kostymer, nämligen skydd för västerlandets
odling mot barbariet från öster, i förening med arbetet på
politisk ordning i det genom Rysslands sönderfallande alldeles
förvandlade Östersjöområdet. Det är en genom försynens
skickelse skapad förening av Sveriges båda uppgifter, den positiva,
uppbyggande, kulturbärande, och den negativa, avvärjande, eller
som man kanske bättre kan säga: skapandet av ett skydd för
oss själva genom att politiskt och kulturellt stödja den
västerländska kulturens utposter mot öster. Vill man söka
historiska analogier, visserligen alltid en farlig sak, förefaller läget
efter den livländska ordensstatens upplösning i mitten av
1500-talet att ligga närmast till hands, men motsatserna äro därvid
ej mindre viktiga än överensstämmelserna.
Till en början finns för närvarande större möjlighet att ordna
Östersjöns politiska förhållanden med tanke på de rena
Öster-sjöstaternas intressen än någonsin förr under de senaste 200
åren. Tyskland är för tillfället ur räkningen, England är det
visserligen minst av allt, men detta land är å andra sidan
alldeles för nedtyngt av sina otaliga politiska bestyr med
världens omreglering i fem världsdelar att anses inriktat på en mot
Östersjömakternas eget behov fientlig reglering. Att det nu
håller en flotta där, när knappast en politisk tanke tycks finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
