Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nationernas förbunds konstitutionella organisation. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 ÅKE HAMMARSKJÖLD
marna — att de m. a. o. enligt församlingens eget uttalande äro
»rekommendationer» avsedda att leda till avslutandet av
internationella konventioner — tala emellertid för att de borde kunna
fattas med majoritet. Emot en sådan lösning står dock det
förhållande, att fredstraktaten endast i ett särskilt fall uttryckligen
stadgat att ett majoritetsbeslut kan ratificeras, nämligen
beträffande arbetsorganisationens konventionsförslag. Det torde vara
i hög grad omtvistligt, huruvida godkännande från en
förbundsmedlems sida av ett församlingsbeslut överhuvud kan äga rum
annat än om vederbörande medlem själv voterat för beslutet.
Man kan draga slutsatser e contrario från bestämmelsen om
arbetskonventionerna: i frånvaro av uttrycklig bestämmelse synes
den gamla diplomatiska regeln böra komma till användning.
Ur denna regels synpunkt förefaller det emellertid som en
absurditet att eri stat skulle ratificera ett beslut som dess
befull-mäktigade ombud ej röstat för.
Den nu behandlade frågan är av den mest vittgående
betydelse för en riktig uppfattning av förbundets väsen. Göres
en-hälligheten. till universell regel enligt paktens bokstav,
omöjlig-göres varje tanke på förbundet som en överstat, även för dem
som stå tvivlande inför de vittnesbörd i samma riktning som
tidigare anförts. Men å andra sidan blir församlingen i viss
mån en diplomatisk konferens — och förbundet något liknande
en allians. Regeln att varje icke direkt exekutoriskt
församlings-beslut skulle kunna fattas med majoritet framhäver åter mycket
starkt församlingens organställning och antyder därmed att
förbundet skulle vara en i förhållande till medlemmarna
självständig enhet — på sätt ovan antytts liknande ett statsförbund.
Denna enhet fattar ett beslut i enlighet med sin författning, och
medlemmarna få sedan taga ställning till beslutet enligt sina
konstitutioners regler. Men de behöva ej nödvändigt acceptera
detsamma. Även rned denna lösning är därför onekligen
överstaten avlägsen.
Denna diskussion kan måhända förefalla akademisk. Den är
i varje fall nyttig, ty den kastar ett klart ljus över tvenne
fundamentala fakta: att förbundet under inga förhållanden är en
överstat, och att det ej kan helt inpassas i kända folkrättsliga
kategorier. Och den har sin praktiska sida, i det att praxis vid
första församlingsmötet avvek från den strängt genomförda
enhällighetsregeln enligt paktens bokstav. Denna praxis kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
