Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Socialism och revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism oeh
revolution.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 5. 9. 1921.
Den fara för bolsjevismens utbredning västerut, som
under åren 1918—19 var överhängande och ännu
1920 var kännbar, åtminstone i hela östra och mellersta Europa, kan
för ögonblicket anses överstånden. Orsakerna härtill äro många.
Dels har den vanliga, oundvikliga reaktionsföreteelsen gjort sitt till.
Samma andliga flodvåg, som 1918 för ett svindlande ögonblick
tycktes automatiskt bära fram bolsjevismen nästan inom räckhåll för en
europeisk seger, har, då tillfället försummades, lika obevekligt åter
fört den ned i vågdalen. Den andliga trötthets- och
depressionsperiod, vari världen för närvarande befinner sig, har gjort Europa
mindre ägnat än någonsin till ledande medium för andliga rörelser
av vad slag det vara må, och allra minst då för ytterlighetsrörelser
sådana som bolsjevismen. Men dels hade också den ryska
kommunismen rent historiskt sett otur, i det att den redan vid sitt
hemlands gränser stötte på en rad av sent mognade nationella rörelser,
vilka i sitt frigörelseögonblick hade nästan samma spontana kraft,
som de äldre nationalitetsrörelserna i Europa visat vid sitt första
framträdande men senare förlorat. Till dessa tvenne omständigheter
— den allmänna andliga lågkonjunkturen i Västeuropa och den
tillfälliga nationella högkonjunkturen i Rysslands forna gränsprovinser —
vilka ur dess egen synpunkt oförskyllt hindrat boisjevismens
framträngande, får man kanske ytterligare lägga tvenne, för vilka den
dock helt och hållet har sig själv att tacka.
Den ena var, att dess egna anhängare i Europa från början, genom
en obegriplig taktisk blunder, förknippade framgången av sin sak med
teorin om den Leninska regimens framgång i Ryssland. Härigenom
drogo de över sig hela stormen av den impopularitet som allt ryskt
sedan gammalt åtnjutit i västerlandet — och dessutom innebar ju
själva problemställningen en direkt uppmaning till västerlandets
arbetare att icke förhasta sig, att vänta och se hur det ryska
experimentet skulle utveckla sig — just i det ögonblick då den gynnsamma
maktkonjunkturen fordrat snabb handling, och ingenting annat, om
den alls skulle utnyttjas. Följderna av detta ödesdigra missgrepp
ha icke heller dröjt att visa sig i det hjälplösa fall på den
europeiska hemmabolsjevismens aktier som åtföljt det allt uppenbarare,
i längden oundvikliga fiaskot för Lenindömet i Ryssland.
Slutligen får man icke heller underskatta den förhärjande effekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
