Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Skyddskårskonflikten i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S8 DAGENS FRÅGOR
t. f. överbefälhavare, och under nattens lopp utfärdade denne den
begärda dagordern om general v. Gerichs avsked. Samtidigt
inkallades skyddskårens distriktschefer till möte i Helsingfors den 23 juni
för att föreslå ny ordinarie överbefälhavare.
Den upphetsning som i Helsingfors följde på dessa händelser
kan knappast beskrivas. Förbittringen mot Vennola-ministären, stor
redan förut i huvudstaden, flammade nu upp i ljusan låga. På
högerhåll hävdade man öppet att regeringen avsiktligt frambesvurit
konflikten, för att därigenom få ett tillfälle att upplösa hela
skyddskårsinstitutionen — något varmed inrikesminister Ritavuori
verkligen i en artikel i regeringsorganet hotat — och från centerhåll
svarades åter med beskyllningen mot högern för att umgås med
planer på en väpnad statskupp. Särskilt hårt utsatt för
opinionsstormen blev förklarligt nog generalmajor Berg, vilken tydligen utan att
fullt göra sig reda för följderna låtit sig dragas in i konfliktens
brännpunkt. De hårda ord han härför fick uppbära gingo den tappre och
ärlige krigaren så hårt till sinnes, att han tvenne dagar efter
utnämningen, den 22 juni, tog sig själv av daga med ett revolverskott —
efterlämnande det tragiska öppna brev som genom dagspressen är
Svensk Tidskrifts läsekrets bekant. Händelsen var icke oförklarlig. Så
spänd var i själva verket situationen dessa dagar, att ett falskt rykte,
som utspritts om att Helsingfors’ skyddskår under tvenne dygn legat
mobiliserad med skarpa patroner utdelade, trots sin uppenbara
orimlighet vann allmän tilltro.
I och med att kulmen i konflikten sålunda nåtts, var emellertid
också den värsta faran redan överstånden. Själva den uppenbara
vådligheten i situationen åstadkom ett hastigt tillnyktrande på alla
håll. Medvetandet att numera båda parterna, centergrupperna likaväl
som högern, om de ville och om konflikten drevs till sin spets,
kunde åstadkomma en upplösning av den institution som för båda
i grunden var lika nödvändig, var ägnat att verka i hög grad
kal-merande och bereda jordmånen för de underhandlingar vilka på
privat initiativ hastigt kommit till stånd.
Distriktschefsmötets relativt lugna förlopp den 23 juni blev det första
yttre tecknet på att vågorna begynt lägga sig. Mötet uttalade sig
visserligen för överste von Essens återval till överbefälhavare, men
deklarerade samtidigt sin fortsatta förhandlingsvillighet, och
regeringen å sin sida bemödade sig orn att genom ett förekommande
uppträdande i möjligaste mån söka utjämna motsatserna. Till någon
saklig lösning av konfliktfrågan lyckades man emellertid icke komma,
och icke heller ett senare distriktschefsmöte den 2 juli hade större
framgång. Formellt består motsättningen alltså fortfarande, också
om man för ögonblicket lyckats begrava tvistefrågan i en blandad
kommitté. Faran för en ny skärpning av konflikten, när denna
kommitté framlägger sitt betänkande, är icke utesluten, men antagligen
kommer icke striden att denna gång taga fullt lika bryska former
som tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
