Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Folkskolans plan för kristendomsundervisningen. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 AUGUST JOHANSSON
sak, att skolan skall meddela kunskap och att intet av dess
ämnen därvid utgör undantag. Men i själva verket föreligger
här en stor och ingalunda självklar förtjänst hos
undervisningsplanen. Förra århundradet var en tid av oerhört uppsving på
kunskapens och teknikens område — teknik är ju den
praktiska motsvarigheten till den teoretiska kunskapen. Men när
kunskap och teknik i sin självmedvetenhet gjorde anspråk på
att fylla människolivet, då blev detta fattigt, och så uppstod en
reaktion liknande den, som vid förra sekelskiftet bars fram av
romantiken. Men det gick som det brukar gå med reaktioner,
den vände sig — åtminstone ofta — åt orätt håll. I stället för att
vända sig mot kunskapens självhärlighet vände den sig mot
kunskapen själv. Och så reste sig en väldig flodvåg av
okunnighet — ibland mera rå, ibland i dilettantismens kanske mindre
stötande men knappast mindre farliga form. Denna företeelse
är vida äldre än världskriget, men detta och dess följder ha givit
densamma ytterligare fart; och nu måste vi se den faran in i
ögonen, att denna våg, såvida den inte kan hejdas, sköljer bort
vår kultur. Mest bjärt framträder väl denna okunnighet på
politikens och ekonomiens område, men den visar sig på snart
sagt alla områden, in i det dagliga livets småsaker.
Inte minst framträder okunnigheten på de båda områden, som
mötas i kristendomsundervisningen, nämligen religionen och
undervisningen. Om den allmänna okunnigheten i religiösa ting
behöver inte mycket ordas; den är allom uppenbar. Och även
på undervisningens område ha många former av
»inkompetens-kult» trängt in. Strävan att undervisa i språk utan grammatik,
i historia utan årtal, i idrott utan gymnastik, korteligen att
beröva ämnena den fasta benstomme, utan vilken kött och blod
bli en formlös massa, strävan att nivellera lärarutbildningen —
sådant och mera dylikt gör, att det är en fara, som man
verkligen måste räkna med, att undervisningen tappar bort sin
grundläggande uppgift att meddela kunskap. Särskilt stor är denna
fara i fråga om kristendomsundervisningen. Det finns en stark
och utbredd benägenhet att isolera ämnet kristendom från
sammanhanget med andra skolämnen. Även där man nog vill, att
det i andra ämnen skall meddelas kunskap, talar man gärna
om ämnet kristendom, såsom om det vore något alltför fint och
sprött och upphöjt för att böra belamras med någonting så
vardagligt och profant som kunskaper: där skall det istället vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
