Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Den Ranftska teaterregimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 453
vis veta något om hans egen litterära smak, vad han egentligen
personligen sätter högst inom den dramatiska litteraturen, vilka diktare han
helst velat introducera hos den svenska publiken, vilka framgångar
han mest glatt sig över och vilka motgångar som mest smärtat
honom, vad han tänker om förhållandet mellan dikt och scenisk
framställning, hur han ställer sig till de moderna regieproblemen
o. s. v. Om något skulle han väl just genom att för en gångs skull
framträda med ett personligt uttalande i dessa stora frågor kunnat
bringa till tystnad alla de röster, som envist sökt göra gällande, att
hans intresse för ett på hans scener framfört dramatiskt verk
regelbundet stått i direkt proportion till dagskassans storlek. Men han
har uppenbarligen härvidlag icke velat gå frågorna allt för nära in
på livet. Det enda principiella uttalande som förefinnes i hans skrift
utmärker sig för en något väl augurmässig mångtydighet. »Den
grundsats jag vid valet av repertoir alltid sökt följa», yttrar han påg.
8, »har varit den att bjuda allmänheten på god och på samma gång
icke ensidig konst. Den andliga såväl som den lekamliga digestionen
kräver nämligen för att icke råka i olag icke blott sund utan även
omväxlande näring.» Emellertid vill det synas, som om författaren
efter nedskrivandet av denna tänkvärda sats dock haft en viss känsla
av att den kräver något förtydligande, ty omedelbart därefter följer
till läsarens desto fullständigare upplysning en dock tyvärr formellt
sett ej alldeles lätt genomskådlig definition på vad han egentligen
menar med god konst. »Med god konst menar jag verk, som inom
vart olika slag av drama har mot dess krav svarande innehåll och
form». Någon exemplifierad utveckling av denna den Ranftska
teater-estetikens grundprincip förekommer emellertid beklagligtvis icke, vadan
läsaren sålunda är hänvisad till att tolka den efter sin egen bästa
förmåga. De närmast följande partierna innehålla, förutom en del
anfall på vad förf. kallar »litterära finsmakare», huvudsakligen en av
tvivelaktig vederhäftighet präglad utredning av sedlighetsbegreppets
utveckling i litteraturen, vilket allt föga eller intet bidrager till
belysning av det problem, som närmast och egentligen är ställt under
debatt.
Det återstår således endast att enligt författarens egen anmaning
ägna sin uppmärksamhet åt de repertoirlistor, som utgöra det
egentliga innehållet i hans försvarsskrift. Detta arbete är för övrigt
intressant nog, ehuru knappast på det sätt som direktör Ranft avsett.
Tydligare än någonsin visar det sig, då man genomgår förteckningen
på de arbeten, som han under de tre decennier han verkat som
teaterledare uppfört på sina olika scener, hur fullständigt blottad på
konstnärliga synpunkter hela hans verksamhet varit. Av ideell konsekvens
eller målmedvetenhet finnes icke ett spår. Tendensen är alltigenom
densamma: att till vad pris som helst söka träffa den stora
allmänhetens tillfälliga smak. På denna punkt har direktör Ranft alltid
visat en häpnadsväckande energi. En fars som gjort succés i Paris,
ett omtalat sensationsdrama, en populär operett — att överflytta dylika
konstalster till Stockholmsscenerna har alltid varit hans angelägnaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
