Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Vilnafrågan inför folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 DAGENS FRÅGOR
Nu slog Hymans in på en ny väg — han utarbetade ett eget
kompromissförslag, i vilket det fransk-polska projektet serverades Litauen
i mera utspädd form: Polen och Litauen skulle förbli av varandra
oberoende suveräna stater, men inbördes förbundna genom
traktat-reglerad samverkan och »permanenta förbindelseorgan», och i denna
sammanslutning skulle Litauen ej ingå som helstat, utan som
»federativstat, sammansatt av de båda autonoma kantonerna Kovno och
Vilna». För detta pris skulle den nya tvåkantonsstaten Litauen få
Vilna till huvudstad, men det skulle genom tullunion,
militärkonvention, gemensamt ekonomiskt råd, utrikespolitiska delegationer efter
österrikisk-ungerskt mönster m. m. knytas vid Polen t. o. m. fastare
än Tyskland under världskriget ämnat vid sig fjättra det »oberoende»
Kongress-Polen. Detta förslag framlade Hymans i maj och lyckades
förmå litauiska delegationen att (27 maj) »acceptera det som
diskussionsbas». Polska delegationen ville ej gå så långt, om icke
»Vilnaområdets befolkning» även samtyckte och för framtiden som tredje
jämlik part finge deltaga i förhandlingarna. Detta polska försök att
få Zeligowskikuppen legaliserad blev Hymans för starkt; han svarade
avvisande och framlade hela frågan inför rådsmötet i Geneve vid
midsommar. Där hördes bägge parterna, och rådet gjorde Hymans’
kompromissförslag till sitt genom att i en resolution av den 28 juni
förklara det »ägnat att leda till definitiv uppgörelse mellan Polen och
Litauen». Parterna anmodades att den 15 juli i Bryssel återupptaga
de direkta förhandlingarna på denna grundval, Hymans bemyndigades
att »under förhandlingarnas gång höra representanter för olika etniska
grupper av Vilnaområdets befolkning», och en, för övrigt fullständigt
resultatlös, förmaning ställdes till Polen att återkalla en del av
Ze-ligowskis trupper och av återstoden bilda en »lokalmilis» på högst
5,000 man. Det polska svaret blev ett »accepterande i princip» av
rådsresolutionen, men med förbehåll för Polens »rättigheter till Vilna»;
meddelandet i truppfrågan hade delgivits Zeligowski. Litauen åter
backade i sitt svar av den 22 juli helt och hållet ut ur de för dess
oberoende farliga förhandlingarna samt krävde omedelbart
genomförande av Suwalki-avtalet av okt. 1920 och avlägsnande av Zeligowskis
trupper.
Hymans lät sig emellertid ej förtröttas, utan övertalade de båda
regeringarna att sända ombud till nya förhandlingar i Geneve veckan
innan delegeradeförsamlingens session skulle börja. Där förhandlade
han i tur och ordning med parterna och framlade därpå den 3
september ett »retuscherat» kompromissförslag, vilket tog större hänsyn
än det ursprungliga till litauernas betänkligheter. Sålunda skulle
Litauen ej kallas »federativstat», utan Vilnaområdet bli >en autonom
kanton i den litauiska staten», det gemensamma utrikespolitiska rådet
hade tunnat av till »ett slags sekretariat, en studiebyrå för
granskning av frågor av gemensamt intresse». Först efter avtalets antagande
av Polens och Litauens regeringar och parlament skulle detta nu
underställas en församling av valda representanter för Vilnaområdets
befolkning, och en dörr öppnades på glänt till framtida ändringar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
