Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Engelsk-amerikansk brödrasämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 463
intressenas påstådda benägenhet att slå under sig vad som kan åtkommas är
med hänsyn till anförda fakta synnerligen obegriplig. Men därtill kommer den
anmärkningsvärda omständigheten att Förenta Staterna, trots sin fullt tryggade
supremati på detta område, ej mindre ha förbehållit amerikanska intressenter
rätten att borra efter olja på Förenta Staternas statsdomäner än även vid olika
tillfällen använt sitt politiska inflytande för att utverka aiinullerandet av redan
till brittiska undersåtar eller bolag lagligen givna koncessioner inom sådana
områden, där detta inflytande är bestämmande. När sålunda Haiti 1913
ockuperades av Förenta Staternas trupper, nekade Förenta Staternas regering att
stadfästa en oljekoncession, som redan beviljats av Haitis både regering och
parlament och för vilken stadgade säkerheter deponerats. Senare har Förenta
Staternas representant i San José sökt förmå den nuvarande regeringen i Costa
Rica att annullera alla koncessioner som beviljats av föregående regeringar,
varvid den enda koncession som förelåg var en oljekoncession, som innehades
av en brittisk undersåte.
Denna med hänsyn till de amerikanska noternas innehåll och
av-fattning dräpande replik följdes av en dygdemedveten hänvisning. »Helt
annorlunda har den brittiska regeringen förfarit». Den hade
ådagalagt den mest fullkomliga lojalitet och självförnekelse vid handhavandet
av de turkiska territorierna. De mycket tydliga anspelningarna från
amerikansk sida om att vissa missförhållanden skulle oavsiktligt
uppkommit genom engelska lokala ockupationsmyndigheters slapphet
tillbakavisades: ingen anledning funnes att förutsätta att vederbörande
vare sig i Palestina eller Mesopotamien på minsta sätt frångått de
grundsatser, vilka fastslagits av Hans Majestäts regering.
I fråga om det åberopade normalmandatet erinrades Washington
om den omständigheten, att det på grund av meningsskiljaktigheter
aldrig kommit längre än till konceptstadiet och till slut förkastats.
Vad åter beträffade förslagen till mandat för Mesopotamien och
Palestina, »vilka avfattats för att trygga likaberättigande i fråga om handel
och personliga rättigheter för medborgare i alla stater, som tillhöra
Nationernas förbund», skulle dessa förslag, när de gillats av de
behöriga allierade makterna, meddelas Nationernas förbund. »Under
sådana förhållanden anser Hans Majestäts regering, som till fullo
uppskattar inbjudan att med Förenta Staternas regering diskutera
dess åsikter, med vilka Hans Majestäts regering högeligen
sympatiserar, ej dess mindre att rätt forum för mandatens diskuterande endast
är Nationernas förbunds råd och att befogenhet därvidlag är
förbehållen förbundsaktens undertecknare».
Slutligen gavs åter en närgången erinran om den stora skillnaden
mellan Förenta Staternas lära och leverne. Inga otillbörliga
företrädesrättigheter hade tillerkänts Frankrike. Och även om några
speciella sådana förvärvats av Frankrike i det klandrade fördraget,
kunde detta icke skapa rätt för Förenta Staterna att begära likställighet.
Förenta Staterna hade alltid förfäktat den ståndpunkten att en
traktatklausul om behandling lika med mest gynnad nation icke kunde ge
stöd för anspråk på jämnställdhet betr. specifika förmåner, tillerkända
vissa länder på grund av specifika eftergifter från deras sida.
»Förenta Staternas regering har nyligen gått ännu ett steg längre och
genom Jones’ Act tagit befogenhet att upphäva rättigheter, tillerkända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
