Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Norrlands städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 521
med en ovanlig förening av konkret fantasi, mångsidigt intresse och
medryckande berättarkonst skildrat 1600- och 1700-talen. Särskilt
anmärkningsvärt är måhända det sätt, varpå det lyckats honom att på en gång
låta staden med dess stora och små angelägenheter dominera
skildringen och ändock teckna den i dess levande samband med den
allmänna utvecklingen och de särskilda förhållandena i dess uppland.
Det Norrland, som vi äro vana att tänka oss, är ju vår
fullständigast industrialiserade landsända, med näringsliv och
befolkningsförhållanden direkt eller indirekt bestämda av den väldiga
trävarurörelsen.
Handelsböndernas stånd på Distings- och andra marknader med
deras högar av fågel, renkött, hudar, horn, pälsar, pjäxor och flera
skogs- och fjällviddernas produkter äro en sista erinran om ett
annat Norrland, en stor och glest befolkad naturmark med en
dyliks överskott av sådana varor, som naturen själv bjuder eller
redan vid en första, ytterligt extensiv brukning låter avlocka sig.
Ström-mingsstimmen tätnade kring kobbar och stränder, salarna solade sig
på skär och iskanter, laxen steg i floderna, moränmarkerna bjödo
nästan självmant bete och vinterfoder för en omfattande, halvt
nomadiserande boskapsskötsel, fjällvidderna med angränsande skogar
skapade förutsättningarna för en än primitivare dylik, den helt
nomadiserande renskötseln, i markerna ströko de eftersökta pälsdjuren,
där betade älg och vildren, hönsfåglarnas olika arter och hararna
gingo masstals i snaror och giller. Överallt sålunda ett överskott
av ätande och nötande varor, vartill skogsrikedomen och från
1600-talets förra hälft malmrikedomen längst i norr lade löften om en
stor industriell framtid.
De norrländska naturmarkernas överskott av viktualiepersedlar och
pälsverk hade sedan urminnes tid spelat den största roll för de
kringliggande områden, vilka själva ej lärt sig annat än en extensiv
brukning av jorden men till följd av större befolkningstäthet och trängre
utrymmen ej längre kunde ösa av oberördhetens till synes
outtömliga förråd. Ett av de mest fängslande problemen i Norrlands
ekonomiska historia är frågan, på vilka vägar detta överskott bytts
mot vad Norrland själv saknade, i första hand väl brödsäd, salt och
järn. Historiens tidigaste ljusglimtar över Norrland äro i själva
verket till stor del de första skymtarna av ett system för detta
varubyte. Först ha vi då marknadsresorna till Mälardalen, med
Distingen förlorande sig i sagornas och den gamla hednareligionens
dunkel. Efter nyskapandet av det svenska bergsbruket vunno dessa
marknadsfärder en ny och betydelsefull utveckling, i det de blevo
ett moment i lösningen av tidens kanske bekymmersammaste
livsmedelsproblem, provianteringen av de framväxande industridistrikten
särskilt i de magra och avsides belägna skogsbygder, där koppar och
järn brötos. Längre norr ut möta vi, för att fortsätta med
landresorna, den uråldriga jämthandeln över fjällryggen i väster samt
flytt-lapparnas byteshandel och företagsamma birkarlars affärer vid de
norska fjordarna. De bästa betingelserna för varubytet bjödo emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
