Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HARALD HJÄRNE
Det finnes två ord som mer än några andra uttrycka kärnan i
Harald Hjärnes synpunkt på samhällsuppgifterna: det
samfällda ansvaret. Hela den gemenskap som gör det möjligt för
människorna att existera på jorden har till oavvislig förutsättning
deras förenade strävanden att hålla den politiska organisationen
vid liv. Ingen kan undandraga sig detta utan att därmed bana
väg för den andliga upplösningen, alla måste gemensamt, en för
alla och alla för en, taga på sig skulden för statens olyckor, inga
syndabockar i form av enstaka vare sig individer eller institutioner
kunna upphäva det samfällda ansvaret, ty alla äro de kött av
folkets kött, eller åtminstone har den skada de fått vålla
möjliggjorts endast genom folkets försumlighet.
Hundratals belägg på denna tankegång kunde anföras ur
Hjärnes skrifter, från de äldsta till de yngsta; men det må vara nog
med ett enda, hämtat ur det ryktbara föredrag, Försvar och
reformer, varmed Hjärne 1890 inledde sin strid för detta då
oväntade dubbelkrav. Han framdrager där först — så fjärran som
möjligt från försvarsföredragens vanliga recept, med deras
hänvisningar till »våra stora minnen» — några bland de minst
hedersamma händelserna i Sveriges militära historia: »Anjala är ett
namn, vars dystra varning aldrig kan eller får utplånas ur den
svenska härens hävder. Och vi kunna aldrig glömma, att det
krigarnamn, som gjort sig frejdat genom den enda verkligen
lysande vapenbragd vår historia har att uppvisa efter slaget vid
Helsingborg, nämligen segern vid Svensksund — att detta namn
är detsamma som sedan sudlat sig självt bakom Sveaborgs fästen.»
Därefter fortsätter han:
»Men vi ha i vår makt att hävda sanningen, att ansvaret för det förflutna,
för så vitt det hos oss icke väcker stolthet utan en motsatt känsla, vilar
i grund och botten på hela vårt folk, som ej heller lär kunna skjuta ifrån
sig självt ansvaret för det närvarande tillståndet, om det med rätta befinnes
vara föga betryggande och fullt av faror. Den anda som råder i ett folks
här är blott en återspegling, om ock stundom i bjärtare färger, av den anda
som råder inom själva folket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0011.html
