Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske framför allt genom sin frigjordhet. Det är svårt att tänka sig
någon som var mer mäktig att betrakta tillvaron utan att tagas
fången av sin tids och sin omgivnings oreflekterat omfattade
föreställningar. Ett undantag utgjorde visserligen såvitt man kan
förstå ibland den rena, inhemska dagspolitiken; där kunde
känslorna under hans aktivt politiska bana tidtals ta överhand, och
han behövde stå litet utanför själva striden för att kunna använda
sin intuitiva skarpsynthet. Men eljest är förmågan att stå fritt
gent emot vad som nästan kunde betraktas såsom grunden för
hans egen andliga tillvaro enastående. Det var detta som satte
honom i stånd till historiska omvärderingar men också gav honom
synpunkter på samtidens händelser vilka utvecklingen bekräftat
i sällspord grad.
Hur många kunna t. ex. stå tillräckligt objektivt inför sin
samtids partimotsatser för att inse, att striderna mellan »vänster» och
»höger» för eftervärlden skola komma att te sig fullt lika löjliga
som för vår tid Medeltidens mellan homousianer och
homoiousianer, anhängarna av olika meningar om de två naturerna i
gudomen? Det låg en stor omvärdering i att, som Hjärne redan tidigt
gjorde, betrakta romarna helt enkelt som ett av de många
helleniserade barbarfolken, att i det bysantinska riket se Medeltidens
enda verkliga kulturcentrum, i germanernas inflytande föga mer
än en förstörelse av antika kulturvärden. Särskilt det sistnämnda
vittnar om en otrolig fördomsfrihet hos en i själva sin uppfattning
så »germansk» — i ordets vanliga mening — ande som han. »Det
germanska inflytandet bestod egentligen däri, att den sociala och
politiska organisationen alltmer förgrovades, att offentliga och
enskilda rättsförhållanden och intressen sammanblandades.» Ifråga
om samtidens händelser ha hans uttalanden om Ryssland alltsedan
1880-talets början punkt för punkt besannat sig, men nästan mer
överraskande i fråga om frihet i uppfattningen är hans
behandling av Tyskland. En studie över Bismarck från år 1898 slutar
t. ex. med en parallel med Axel Oxenstierna och följande reflexion:
»Den svenske statsmannens namn har bleknat i eftervärldens
hågkomst utom hans fädernesland, sedan Sverige trätt tillbaka ur
staternas makttävlan. Om Bismarck skola folken, och icke blott
vetenskapen tala — så länge Tyskland bevarar sitt nyvunna rum i
makternas råd.»
Man är emellertid därmed inne på en annan sida av Hjärne än den
som här tagits till utgångspunkt, nämligen hans kritiska läggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
