Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ryska bidrag till världskrigets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 VERNER SÖDERBERG
till vida denna uppfattning som han ofta i samtal med
Bencken-dorff uttalat sig emot Tysklands isolering. »Varje försök, har
han upprepat för mig, att förstöra trippelalliansen vore ett fel.
Enligt hans åsikt skulle Tysklands isolering betyda en faktisk
fara för freden». Haldane’s mission blev som bekant nästan
resultatlös, och hösten 1912—våren 1913 stod Europa ånyo
inför en överhängande fara för eit genom Balkankonflikter
framkallat världskrig.
Balkanstaternas stora framgångar mot Turkiet under
höstfälttåget 1912 överraskade synbarligen stormakterna och nödgade
dem att skyndsamt revidera sina ursprungliga planer om de
territoriella bestämmelserna i en blivande fred. När ett
ögonblick de första dagarna i november 1912 en segerrik bulgarisk
frammarsch till Konstantinopel tycktes omedelbart förestå, lät
Sasonov förtroligt meddela Poincaré (då fransk konseljpresident
och utrikesminister), att i så fall skulle hela ryska
Svarta-havsflottan samtidigt ankra i Bosporen. Bulgarerna hejdades
emellertid vid Tjalaldja, men serbernas planer att utsträcka sitt
segertåg genom Albanien till den adriatiska hamnen Durazzo
framkallade i stället nya komplikationer, beroende på Österrikes
fasta beslut att med alla medel hindra ett serbiskt
framträngande till Adriatiska havet. Det befanns snart, att Österrike
härvidlag hade säkert stöd ej blott hos Tyskland, utan även hos
Italien, varjämte England ej med säkerhet kunde påräknas i ett
av denna anledning vållat krig och Frankrike var mindre
angeläget om att hjälpa Serbien än om att hindra österrikiska
landförvärv på Balkanhalvön. I detta läge sände Sasonov
eftertryckliga varningslelegram till Belgrad. Ryska sändebudet där,
Hartwig, beordrades (9/n) framhålla för serbiska regeringen, att
man ej kunde för en serbisk hamns skull »skärpa konflikten
ända till fara för ett allmänt europeiskt krig», och två dagar
senare upprepades varningen än skarpare. Frankrike och
England, telegraferade Sasonov, förklarade öppet, att de ej voro
hågade att skärpa konflikten med trippelalliansen, och om Ryssland
heter det rakt på sak: »Vi komma ej att föra krig med
trippelalliansen för frågan om en serbisk hamn vid Adriatiska havet».
Serberna måste räkna med fakta, och man komme ej ifrån,
att »det blir nödvändigt att bilda en strandsiat Albanien».
Genom eftergivenhet kunde Serbien vinna fördelar vid
gränsregleringen och av ekonomisk art, men ju morskare dess håll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
