Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hippokrates och hans tid. Av C. D. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskning. Men man trodde sig icke om att spekulera fram detta
varför »aus der Tiefe seines Bewusstseins», utan man ville
genom att förena den nedärvda erfarenheten med egna
observationer och därpå baserad kritik vidga sitt vetande och kunnande,
och så kom man fram till kritisk medicinsk forskning. Det är
sant att denna var så gott som uteslutande klinisk, det låg i
sakens natur. Djurförsök förekommo väl i någon ringa skala,
även missledande, tout-à-fait comme chez nous. Men endast
den omständighet att dissektionen av människolik icke ansågs
tillständig utgjorde ett avgjort hinder för verklig anatomisk
diagnos och ännu mera för insikt i sjukdomsanatomin. Kritiken
riktar sig i första rummet mot tron på övernaturliga krafter
som sjukdomsorsaker. Framför allt gäller detta sinnessjukdom
och fallandesjukan, där man förut allmänt trodde att den sjuke
gripits av en gud. I skriften »Om den heliga sjukdomen»
(= fallandesjukan) varnas med flammande ord för dessa trollmän,
soningspräster, gycklare, som utge sig kunna med besvärjelser
o. d. driva ut det onda, befria den besatte. Epilepsien är ärftlig,
sjukdomen har sin härd i hjärnan. På annat ställe utlägges
läran om hjärnan som organ för tanken, känslan,
förnimmelserna, i detta följande Alkmaion, som också senare Platon och
Demokritos gjorde, medan däremot Aristoteles anslöt sig till den
sicilianska och knidiska skolans mening att hjärtat vore
själslivets säte. Samma opposition mot den teurgiska etiologin
återfinner man i boken »Om luften, vattnet och ställena».
Författaren har företagit vidsträckta resor genom Grekland, Mindre
Asien, Egypten och Sydryssland. I det senare landet har han
studerat skyterna och deras mystiska, allmänt utbredda sjukdom,
även utförligt beskriven av Herodotos, en sjukdom, som ger sig
till känna som en förvärvad impotens, förenad med allmän
effeminering. Mot den dämonologiska förklaringen, att Afrodite
slagit skyterna med denna sjukdom till straff för att de en gång
plundrat hennes tempel, sätter den hippokratiske författaren upp
en annan mera antaglig, att det är det ständiga vistandet på
hästryggen, som är den rätta orsaken. Man har i senare tid
anträffat alldeles liknande fall hos vissa amerikanska
indianstammar. Nämnda skrift utgör f. ö. ett för alla tider
mönstergillt etnografiskt och kulturskildrande arbete, som även går in
på klimatets betydelse för folkkaraktären och i detta avseende
varit banbrytande. Även den medicinska klimatologien har i
det en föregångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
