Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hippokrates och hans tid. Av C. D. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIPPOKRATES OCH HANS TID 31
Emellertid är det omöjligt att utan beundran tänka på de
ansatser till »fysikalisk diagnostik» av lungsjukdomar, som läkarna
från Kos gjorde, men som sedan lågo outvecklade ända till
adertonhundratalets början; jag menar den medelbara och den
omedelbara auskultationen av bröstorganen. Ännu i dag tala vi om
»succussio Hippokratis»: det ljud som uppkommer, då man
skakar en patient, som i lungsäcken har en blandning av var och
luft. Ännu märkvärdigare är ett ställe i den knidiska skriften
»Om sjukdomarne»; »Håller man örat en lång stund intill sidan
och lyssnar, hör man därinne ett ljud som av kokande ättika».
Vi ha här ett vackert exempel på direkt auskullation av
bröstorganen, eit ringa frö, som aldrig gav någon växt. När den
stora upptäckten äntligen gjordes av Laénnec, kom den kanske
som en frukt av hippokratiskt tänkande i allmänhet, men icke
som en utveckling av en hippokratisk undersökningsmetod.
Läkaren måste icke endast ställa diagnosen, han måste även
kunna förutse sjukdomens sannolika förlopp och de sannolika
resultaten av behandlingen. Detta är prognosens ställande, en
av våra svåraste uppgifter, som fordrar icke blott kunskaper,
utan klart omdöme och mognad erfarenhet. Den berömda
skriften »Prognostikon» framställer läran om akuta, av feber åtföljda
sjukdomar ur prognosens synpunkt.
Den hippokratiske läkarens behandlingsmetod är framför allt
avvaktande-dietetisk, medikamenterna spela en mycket ringa roll
i motsats mot vad fallet var inom den knidiska skolan.
Läkaren observerar sjukdomens förlopp men ingriper icke i onödan
utan lämnar naturens egen läkande kraft fritt spel, ty naturen
själv är den yppersta läkaren. Hans viktigaste uppgift är att
under hänsyntagande till patientens individualitet ordna dieten,
vilket innebär icke endast födan utan även hela levnadssättet,
kroppens vård, sömn, bad, rörelse, beklädnad o. d. Sådana regler
och råd äro samlade i skriften »Om dieten vid akuta sjukdomar».
Honung, honungsvatten och kornvatten, silat och osilat,
användas ständigt. I varje fall uppfyllde denna terapi den första
fordran: att icke skada.
Kirurgien utövades av hippokratikerna som en med den
invärtes medicinen fullt jämbördig del av läkekonsten. Den
tvedräkt, som senare rådde mellan de lärde doctores och de av
dessa föraktade kirurgerna och som först mot sjuttonhundratalets
slut får sin avslutning med de senares erkännande som likställda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
