Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den östkarelska krisen. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÖSTKARELSKA KRISEN 39
ster, botaniker, geologer och amatörjägare, som exkurserat på
andra sidan ryska gränsen, hade å sin sida bidragit att i
Finland väcka intresse för det stambesläktade karelska folket. De
västkarelska studenterna, vilka gjort en så utomordentligt stor
och ståtlig insats för folkbildningens och nationalandans höjande
i sin egen hembygd, hade t. o. m. gjort sporadiska försök att
utsträcka sin verksamhet ända till stamfränderna öster om
gränsen. Men alla dylika försök betraktades, förklarligt nog,
med yttersta misstro av de ryska myndigheterna, och någon
större betydelse lingo de ej. Visserligen har man i fråga om
Östkarelen, som vanligt i dylika fall, senare gjort försök att
förlänga de nyväckta nationella känslorna bakåt och efteråt
giva den irredentiska rörelsen en historia som den i verkligheten
saknar. Detta försök är emellertid politiskt lika onödigt som
det är historiskt orimligt: sanningen är nog den, att man före
1914 lika litet i Karelen kunde drömma om möjligheten av en
framtida förening med Finland som man under den Seynska
regimen i Finland kunde allvarligt räkna med det egna landets
självständighet som ett mål för praktisk politisk verksamhet.
Medan man emellertid kan datera den finländska
självständighetsrörelsens historia från jägarrörelsens uppkomst på hösten 1914,
kan man näppeligen förlägga den karelska irredentismens början
tidigare än till den ryska marsrevolutionen 1917.
Redan ett par år dessförinnan hade dock Östkarelen blivit
föremål för storpolitisk diskussion, på grund av den betydelse det
föga kända landet plötsligt fått genom Murmanbanans
tillkomst. Detta gigantiska byggnadsföretag hade i tvenne
avseenden ytterst ogynnsamt påverkat de finländska
självständighetsplanerna. Dels hade genom detsamma ett av de finländska
självständighetsmännens starkaste argument för ett tyskt
ingripande i norr bortfallit — argumentet att Finlands befrielse
definitivt skulle fullborda ententens geografiska sprängning och
Rysslands kornmunikatoriska isolering från västmakterna under
kriget —, dels tedde sig numera Finlands militära chanser att
i framtiden kunna hävda sin frihet mot Ryssland ojämförligt
mycket sämre, när även dess 1,200 km. långa landgräns norr
om Ladoga hotades av en parallellt med gränsen löpande rysk
strategisk järnväg. För att kunna bryta udden av dessa tvenne
nya inkast mot de finländska självständighetsplanerna, fanns
därför för de finländska aktivisterna i utlandet ingen annan råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
