Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Staten och arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten peh
arbetslösheten.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 19. 1. 1922.
Från olika håll vittnas, att det viktigaste föremålet för
innevarande riksdags förhandlingar och beslut blir
den rådande arbetslösheten och de åtgärder, som skola vidtagas med
anledning härav. Att frågan är av den mest vittomfattande betydelse år
också utan vidare uppenbart. Man räknar för närvarande med icke
mindre än 140,000 arbetslösa, och arbetslösheten har härmed nått en
omfattning som säkerligen är exempellös i vårt lands historia. Både
ur rättssynpunkt och ur andra synpunkter är det ju av nöden, att
de oförvållat arbetslösa erhålla en hjälp, som ger dem så långt
möjligt den enklaste nödtorften.
Å andra sidan är en arbetslöshet av denna omfattning en så
betydande och på samhällslivets alla områden ingripande företeelse, att
varje felsteg i fråga om åtgärder, som kunna beröra den, få de mest
ödesdigra följder. Kommer så härtill, att arbetslöshetsproblemet i
och för sig är av mycket invecklad beskaffenhet och svårt att
överskåda även för dem som ägnat det ett ingående studium, förefaller det
onekligen som om alla åtgärder borde baseras på försök att förstå den
verkliga innebörden av dem och icke dikteras av enbart känslan för
den olycka som inträffat, utan hänsyn till om åtgärdernas verkningar
förvärra det onda. Framför allt borde verkligen de partipolitiska
schablonerna icke få göra sig gällande och förrycka förutsättningarna
för ett lugnt och sakligt bedömande av vad som bör göras.
Tyvärr kan man icke ha stora förhoppningar om att så skall få
ske. Vi ha här att räkna med icke bara den vanliga och mycket
förståeliga benägenheten hos demokratien att söka enkla lösningar
på invecklade samhällsproblem, de okunnigas och tanklösas otålighet
inför svårigheterna att lösa dem och partipolitikens livsbehov att
tillgodose dylika svagheter. Det som dessutom gör en pessimistisk
prognos i detta fall särskilt sannolik, är den kombination av olika
intressen och god tro, som driver utvecklingen av vår
arbetslöshetspolitik för närvarande.
Inom det socialdemokratiska lägret, där det med de största
politiska maktresurserna förenade största ansvaret f. n. ligger, har man
velat göra sig Urarva i denna fråga genom att peka på
arbetslösheten såsom ett resultat av »den kapitalistiska samhällsordningen».
Den klichén borde väl dock numera vara alltför sliten, åtminstone
för den yngre krets inom partiet, där man synes söka sig fram till
rimligare utgångspunkter för sina politiska strävanden än de gamla
löjeväckande programmen från partiets tidigare ekumeniska möten.
Vi få väl visserligen avvakta resultatet av Socialiseringsnämndens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
