Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Ett vetenskapligt testamente - Politikens tvinsot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
försök. Här är dock förhållandet vida mer komplicerat än eljest
Ty samtidigt med att historikern måste efter måttet av sin begåvning
och viljekraft värja sig mot att låta sina meningar i filosofiska
frågor influera på sin empiriska undersökning, innebär ett avskärande
av bandet mellan hans vetenskapliga vardagsgärning och det
mänskliga tänkandet över vetandets möjlighet och villkor intet annat än en
grov och tanklös dogmatism. Det lärer knappast kunna sägas, att
det senaste lysande skedet i vetenskapernas utveckling i sin segerrika
empirism alldeles undgått denna fara. Men det bör därför så mycket
mindre glömmas, att Hjärnes vetenskapliga rangställning berodde icke
endast på att han arbetade sällsynt förutsättningslöst, utan även på
att han sorgfälligt prövade och medvetet erkände denna
förutsättningslöshets gränser. Hans eget vittnesbörd om sin erfarenhet i detta
av-seende må avsluta denna axplockning ur hans Inledning. De
förutsättningar, säger han, som historikern medvetet erkänner såsom
nödvändiga för sitt arbete, »ådagalägga, även om de med berått mod
inskränkas till det minsta möjliga, att historien såsom sådan aldrig . . ,
kan undvara varje slags samband med filosofiska begrepp, aldrig kan
nöja sig uteslutande med att för sin del avstå från all rätt till
lovprisande eller ogillande omdömen och från alla anspråk på mer än
relativ trovärdighet. Åtminstone måste avhållsamheten i båda dessa
avseenden förbindas med den underförstådda förutsättningen, att det
verkligen finnes en allmängiltig måttstock så väl för bedömandet av
mänskliga handlingar som för fastställandet av orubbliga sanningar,
om det också ej är historiens sak att utfinna och tillämpa en sådan
måttstock, eller det kanske ej ens är möjligt för filosofien att komma
längre än till vissa försök i samma väg. Den absoluta skepticismenr
som i själva verket är liktydig med tron på tillvarons oförnuft, kan
endast verka upplösande på historien som på all annan vetenskap.
Resignationen däremot, det klara medvetandet orn de vetenskapliga
uppgifternas, arbetskrafternas och metodernas gränser, framtvingas
även för historien av överväldigande livserfarenheter, som nästan
påtagligen avslöja vad som härflutit ur alltför högt uppskruvade
kulturanspråk. Men denna resignation innebär tillika nya uppslag till
mera fruktbringande arbete.»
Ingen betraktare av nuets svenska politik kan ha undgått
att se, att den lever ett liv med svaga pulsar. Samtidigt
med att samhällsproblemen med en handgriplighet och en tyngd som
aldrig förr framtvinga sig till begrundande, har det blivit märkvärdigt
stilla på den inrikespolitiska vädjobanan. Det parlamentariska
intresset synes lida av tvinsot, trots överflödet på stimulerande avbrott.
Den segerkrönta demokratien må väl nämnas en Erik Årsäll, om det
bara kommer an på valbravader och regeringskriser. Av sådana har
vårt folk veterligen haft mera på det yttersta av dessa dagar än
någonsin. Men det är obestridligt, att dessa och andra sensationer
endast betecknat ^ckningar i ett allt mattare intresse för
offentlighetens händelser, och särskilt den senaste hösten har den allmänna de-
Politikens
tvinsot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
