Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Den nya försvarsgrenen. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN NYA FÖRSVARSGRENEN
AV JUR. D:R CURT ROHTLIEB
Försvarsfrågan har länge varit en partiskiljande faktor.
Världskrigets utgång har förändrat dess läge måhända i högre
grad än den offentliga diskussionen velat erkänna, åtminstone
att döma av partiprogrammen och debatterna kring dessa. Dessa
debatter hava i allmänhet främst tagit sikte på den trygghet,
som kan väntas av Nationernas förbund. Behovet av försvar
sättes ju numera vanligen i samband med den nya folkrätten.
Dess hållbarhet eller brister har länge varit temat. Att de prov
Nationernas förbund hittills undergått utfallit föga
tillfredsställande, torde väl nu allt allmännare erkännas. Det okatat kan
ljumheten i försvarsivern måhända rättfärdigas av förskjutningen
hos den europeiska maktbalansen, ehuru ingen tycks vara
särdeles angelägen att skarpare belysa denna.
Ryssland var ju sedan gammalt faran för oss. Incitamentet
för hela vår försvarsvilja utgjordes av denna fara, som nästan
skymde alla andra. Åtminstone utpekades nog mycket sällan
sjömakternas hegemoni på världshaven såsom något hot mot
vår självständighet. Genom randstaternas lösgörande och än
mera genom Finlands konsolidering har faran österifrån
bortfallit, väl ej för alltid men för lång tid framåt, och därmed
behovet av ett mera omfattande försvar till lands. Naturligtvis
får man ej förbise möjligheten att denna fara återuppstår, det
är tvärtom ganska sannolikt att randstaterna i längden visa sig
vanmäktiga gent emot sin väldiga östra granne och att även
Finlands försvarskraft i längden kan bliva otillräcklig. En
fullständig avrustning vore redan därför ett lättsinne, som kunde
stå oss dyrt. Det har dock förunnats oss en vilopaus, som vi
måste begagna till att hämta krafter.
Men beroendet av den transoceanska tillförseln har på det
handgripligaste gjort sig påmint. För närvarande anses frågan
kanske på många håll alltför ömtålig för offentlig ventilering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0095.html
