Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den i färskt minne, då han två månader senare sammanträffade
med en något exalterad liberal officer, som även han liksom
industrimannen ansåg, att Ryssland aldrig varit i större fara.
»Det tyska gift, som Ryssland sedan två sekel har i sina ådror,
håller på att döda det. Det kan endast räddas genom en
nationell revolution», utbrister han, uppfylld av slavisk
nationalism, och då Paléologue varnar för att släppa lös en revolution
mitt under brinnande krig, svarar han: »Revolutionen, sådan
jag motser den och hoppas den skall bli, kommer att vara en
våldsam frigörelse av våra nationella krafter, ett sublimt
återuppvaknande av den slaviska dådkraften. Efter några dagar
av oundvikliga oroligheter, låt oss antaga en månads oordning
och maktlöshet, skall Ryssland resa sig med en styrka, som
Ni icke kan föreställa Er. Då skall Ni få se, vilka moraliska
resurser det finns hos det ryska folket! Det har inom sig
oberäkneliga reserver av tapperhet, hänförelse och storsinthet.
Det är den mäktigaste härd för idealism, som finnes i hela
världen!» En omvälvning var nödvändig, ty man hade förlorat
all tro på ledningen, och även om den viljelöse tsaren skulle få
sitta kvar på tronen, så skulle kejsarinnan, hennes syster,
Rasputin och hovkamarillan förvisas till Sibirien och Nikolaj
Nikolajevitj, som saknade chefsegenskaper, lämna sitt överbefäl.
Men även denne troende entusiast kunde icke återhålla sin
djupa pessimism: »Den tappra armén vet nu, att den är vigd
till undergång, och snart kommer den att ständigt gå tillbaka,
icke strida längre. Duman kan icke längre kämpa mot det
tyska partiet och är snart maktlös; därför blir den »nationella»
revolutionen den enda räddningen.» Till slut berättar officeren,
huru allvarligt alla se läget och huru oktobristernas ledare
Gutchkow nyss sagt honom: »Ryssland är förlorat. Det finns
intet hopp!»
Dessa ord influerade nog starkt den rapport Paléologue en
månad därefter sände sin regering, i vilken han förbereder den
på en annalkande katastrof och där han bl. a. säger: »Vad det
inre läget beträffar är det allt annat än lugnande. Ända till
den sista tiden har jag trott, att de revolutionära oroligheterna
icke skola börja före krigets slut. Detta kan jag i dag icke
vidhålla. Frågan är nu om Ryssland för en längre eller kortare
tidrymd kommer att nöjaktigt kunna fullgöra sin uppgift som
bundsförvant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
