Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvann den rest av viljekraft, som fanns i hans själ, och ersattes
av en halvt religiös fatalism. Det porträtt, Paléologue ger oss
av honom, är bilden av en fin och älskvärd person utan några
statsmannaanlag och någon stark egen vilja, vilket var orsaken
till gammalryssarnas och Rasputins stigande inflytande. En
rätt intressant inblick i tsarens politiska framtidsplaner ger oss
den franske ambassadören genom sitt referat av en audiens i
november 1914 under vilken Nikolaj utvecklade sina idéer
rörande den kommande freden. Och denna fred skiljer sig
icke alltför mycket från den, som sedermera dikterades i
Versailles. Tsaren utgick ifrån, att fredsvillkoren skulle föreskrivas
de i grund besegrade centralmakterna, som både med
landavträdelser och materiellt skadestånd skulle försona sin politik.
Frankrike och England tillätos att begära allt det deras skilda
intressen fordrade, Ryssland för sin del skulle i första rummet
fordra den tyska militarismens krossande. Efter denna sublima
inledning fordrade han vidare, att kejsarkronan berövades huset
Hohenzollern och att Preussen förlorade sin hegemoni i Tyskland,
Polen skulle »återupprättas» under rysk supremati och återfå
Posen, en del av Schlesien och Galizien. I Ostpreussen skulle
Tyskland få släppa till några områden, eventuellt skulle denna
provins fullständigt ockuperas fram till Weichsel. Österrike-Ungerns
öde var beseglat, i det att serbernas storhetsdrömmar skulle
realiseras genom införlivande av Bosnien-Herzegovina, Nordalbanien,
Dalmatien och kanske Kroatien, Böhmen skulle bli ett
självständigt rike, Siebenbürgen tillfalla Rumänien och Sydtyrolen Italien.
Turkiet skulle heller icke undgå sitt straff, ty Ryssland krävde
fritt tillträde genom Dardanellerna och Bosporen och vissa
områden nära Konstantinopel, som däremot skulle bli en
internationell stad (det dröjde icke länge innan tsaren och den ryska
opinionen fordrade dess totala införlivande med Ryssland). Turkiet
ville tsaren ytterligare åderlåta genom Armeniens frigörelse, nya
landavträdelser till Bulgarien samt Syriens och Palestinas
överlämnande till Frankrike. Och i sin generositet erbjöd Nikolaj
Frankrike allt tyskt område på vänstra Rhenstranden, erbjöd sig
att av Hannover bilda en fri stat mellan Preussen och Holland
och att giva Slesvig-Holstein med Kielkanalen till Danmark.
Men det blev icke tsaren beskärt att föreskriva de segrande
tyskarna några villkor. De ständigt återkommande nederlagen
inverkade synligt på hans utseende, som blev allt dystrare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
