Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Tre bekännare. Av Torsten Bohlin - Sven Lidman: Augustinus’ bekännelser om sin omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 LITTERATUR
En dylik naturmystik äger sin ljuva fägring, men den lider alltid
av svagheten, att naturen, som bär ett Janusansikte, lika väl kan
fördölja och förneka Gud, som den kan uppenbara honom. Allt beror
här på vad man stannar inför i naturen och med vilket öga man
ser. Jordbävningen i Lissabon, som kom så många
upplysningsmänniskors tro på »livets goda makt» att vackla, är ju någonting skäligen
menlöst i jämförelse med all den naturens och livets brutalitet, som
avslöjat sig för den kännande och vakna nutidsmänniskan. Man kan
i detta sammanhang påminna om Bengt Lidforss’ bittra ord, att
eländet vid en enda bakgata i ett fattigkvarter i London är tillräckligt
vittne om att bakom världen snarare kunde stå en diabolisk makt
än en helig, barmhärtig Gud. Gudstron i dess personliga form kan
till sist finna fäste icke i naturbetraktelser utan blott i ett personligt
historiskt liv, för vilket den troende i inre hängivenhet upplåter sig
och som genom själva sitt sätt att vara inspirerar hans tro och
förmår att hålla hans visshet brinnande. Framhållas bör också att
diktarens förtröstan till »den goda makt som strömmar genom
världen» icke saknar anknytning till den historiska personlighet som, om
eljest någon skall vara det, framstår såsom bäraren av ett gudomligt
liv: Kristus.
Här har hans tro funnit sin fasta punkt. I ljuset från detta
anlete framträda visserligen allt skarpare fläckarna i det egna livet,
men på samma gång strålar däri fram ett övervärldsligt ljus, som
underbart tröstar och som intet klenmod förmår släcka.
Samlar sig den Jändelska diktningens innehåll omkring längtan
efter personlig sanning, renhet, fullkomning, efter andakt, helgd, frid
i blid, ljus förtröstan på evighetens ljus och Guds godhet, så kan
Sven Lidmans förkunnelse i hans inledning till Augustinus’
bekännelser om sin omvändelse (Albert Bonniers förlag), kort
sammanfattas i det ord, som ständigt återkommer såsom en smattrande
stridsfanfar: Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Det är ett helt annat andligt klimat i dessa tvänne
bekännelseböcker. Över Lidmans religion lysa inga stilla vårstjärnor, och
Franciscus är icke hans man, utan Augustinus. Man vandrar hos Lidman
med en egendomlig känsla av osäkerhet, såsom ginge man på
vulkanisk mark. Hans förkunnelse äger en eruptiv våldsamhet, som
väcker oro. Här finns ingen uppskattning av det organiska livets
lugna och stillsamma växt i fråga orn tron. Tron är ett drama med
fruktansvärd spänning. Det gäller att rycka himmelriket till sig med
våld. Livet är en brinnande kamp mellan Gud och satan. Vi äro
födda på ett slagfält; blott pultronerna inbilla sig, att de blivit födda
till en idyll. Vår mångbesjungna och mångomtalade individuella frihet
består blott i friheten att välja herre: Gud eller satan, Kristus eller
världen. Och den som icke väljer, han har därmed redan valt. Golgata,
som i snart nitton århundraden lyft sin hjäsa över tillvarons ocean,
liknas vid vår tillvaros magnetberg, och »varje mänskligt lögnskepp,
som kommit i dess närhet, har korsets kraft dragit lögnens alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
