Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens Frågor 27 febr. 1922 - »Lerchenfeldska rapportens» historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 157
regeringens fiender inom Tyskland och bereda vägen för Eisners
program! Så snart detta mål vunnits, kunde Tyskland vara förvissat
om president Wilsons dådkraftiga sympati och understöd. Det hör
till saken, att mr Herrön senare fått bekänna, att han aldrig stått i
någon som helst förbindelse med Wilson eller haft något uppdrag å
dennes vägnar. Mr Herrön var emellertid icke ensam om att viska
förföriska ord i Försters öra. Ingen mindre än »Glemenceaus
intimaste förtrogne» gjorde honom nästan dagligen äran av besök, vilka
av Förster tacksamt kvitterades med promemorior angående tillståndet
i Tyskland. Den store obekante, som stod i oavbruten telegrafisk
förbindelse med den franske konseljpresidenten, gav hänfört uttryck
åt sin respekt för »det moraliska elementet» i rapporterna från
Munchen. Också denna personage — hans namn förekommer
ingenstädes i Försters relationer — försäkrade med eftertryck, att
stillestånds-villkoren hade en rent tillfällig karaktär^ så snart Tyskland hunnit
avmobilisera, vore ententen beredd till det allra största
tillmötesgående, och vad Frankrike beträffade brann man där av iver att få
lägga en ny grund för sitt tvåtusenåriga grannförhållande till det tyska
folket. »Ni kan vara säker om en den härligaste lön för edra
bemödanden», telegraferade Förster jublande till Eisner: »Ni häri detta
ögonblick räddat Tyskland!»
Helt naturligt voro Försters goda vänner synnerligen angelägna
om en tysk skuldbekännelse; de behövde ju ej heller tala för döva
öron i detta fall. Särskilt mr Herrön utvecklade härvidlag mycken
iver. Han hade, försäkrade han i ett telegram till Eisner, gjort allt
för att övertyga presidenten Wilson och ententens regeringar om den
bajerska folkregeringens lojala avsikter. Nu gällde det bara att
ytterligare befästa det gynnsamma intrycket. Dels borde därför så många
tyska stater som möjligt ställa sig under Eisners ledarskap. Dels vore
det av högsta vikt att taga steget ut till en full och öppen bekännelse
av Tysklands skuld till kriget och av dess många ogärningar under
krigets hela förlopp. »Jag ber eder, handla djärvt, öppet och
oför-tövat, icke blott för Tysklands utan för hela civilisationens och
mänsklighetens skull.» Och regeringen i Munchen tovade icke att med
förtjusning efterfölja maningen.
Sista påstöten synes emellertid ha kommit från Berlin, där doktor
Muckle var Bajerns nya sändebud. Det är nästan vad man kunnat
vänta sig, att Maximilian Härden icke saknas i denna härva. Med
denne politiske förvandlingskonstnär hade sagde doktor Muckle den
19 november ett högst karatäristiskt samtal. Härden var förtvivlad
över ställningen, men betecknande nog mest förtvivlad över
skådespelets delvis matta och glanslösa regi. »Während in Bayern
förm-lich lebensdurstige Kräfte aufquellen, ein Dräng zur Höhe die Mässen
belebt und ein feierlicher Ernst das gewaltige Ereignis weiht, herrscht
in Berlin Verdrossenheit, eine bange Schwiile». Man märker, hur
Härden gav sig tid att deklamera! Han hade emellertid också
förslag att komma med, angelägen om att finna medel »die versinkende
Flamme des revolutionären Geistes zu beleben». Viktigast av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
