Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den irländska fristaten. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valde motsatt väg och släppte sitt villkor. Den 6 december
voro konferensens arbeten lyckligt slutförda. Med hjälp av
mjukare formuleringar på de för irländsk nationalkänsla
ömtåligaste punkterna hade man lyckats framställa en
fördragstext, som dels tillfredsställde de engelska kraven på garantier
för Irlands bevarande inom riket, dels lämnade dörren öppen
för den all-irländska enhetstankens realiserande genom Ulsters
uppgående i »den irländska fristaten». Hela senare delen var
ägnad åt riktlinjer för reglering av förhållandet mellan de två
självstyrelseområdena. Ulster skulle få en frist, inom vilken
det kunde uttala sin önskan om anslutning till Syd-Irland.
Bleve en sådan begäran icke framställd, skulle för Ulster
home-rule-lagen av 1920 fortfara att gälla.
Fördraget, som välkomnades på de flesta håll, har godkänts
både av det engelska parlamentet och av sinnfeinförsamlingen
Dail Eireann i Dublin, på båda hållen icke utan skarpa
strider, i sinnfeinparlamentet med endast två rösters majoritet. De
Valera förkastade utan tvekan fördraget och utövade en mycket
stark verkan genom sin med stor skärpa och patos framförda
kritik. En av de irländska underhandlarna, Gavan Duffy,
bekände öppenhjärtigt: »Mitt hjärta är med dem som stå emot
fördraget, men mitt förstånd är med fördraget, därför att jag
icke kan finna något förnuftigt alternativ.» Så fördomsfritt
resonerade icke Dail Eireanns känslosammare kvinnliga
element, som hade svårt att frigöra sig från den oförsonliga
stämning, varunder de så länge levat. Den efter 74 dagars svält i
fängelset avlidne lordmayorn i Cork Mc Swineys martyrgloria
frammanades av hans syster, som sade sig skola bli den första
rebellen mot den irländska fristaten, om den komme till stånd,
och lovade i sin skola lära barnen att fördraget var den största
förräderihandling, som någonsin begåtts mot Irlands själ. Och
änkan efter lordmayor O’Callaghan i Limerick ville varken veta
av någon kompromiss eller någon tvekan om stridens
fullföljande: »Om vi icke hade en enda soldat eller ett enda gevär
på Irland, skulle jag rösta emot fördraget.» De fingo även
manliga instämmanden, måhända skarpast formulerade av
fiskeriministern Sean Etchingham, som anklagade engelska
regeringen för att icke någonsin ha slutit ett fördrag som den
ej brutit och som fann fördraget »bekräfta Irlands ständiga
underdånighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
