Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Våra barns moraliska fostran. Av Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 225
något, som icke är allom givet. I normala fall torde mycket mera
vara att vänta av de regelbundet återkommande samtal eller
konferenser i anslutning till »livets händelser», som, enligt vad
författarinnan meddelar, börjat införas vid en del anstalter som en form
för samarbete mellan personalen där. Det blir ju något i stil med
kollegierna vid en skola, och sådana kunna ju vara mycket givande.
— Ibland undrar man, om ens den verkliga bildningen (och jag
menar då ej blott förstånds-, utan också karaktärsbildningen) räcker mer
än ett litet stycke, när det gäller förmågan att uppfostra barn. Hur
mången av oss har ej sett fall, då en gammal olärd barnjungfru har
haft bättre grepp på barnen i en familj än barnens egen högt
bildade moder eller den i all slags pedagogik väl förfarna
guvernanten? Fullkomligt tragiskt kan det ibland vara att se, hur etiskt
högtstående personer — personer, för vilka karaktärsdaningen är en
livssak — alldeles misslyckas med sina egna barn. Naturligtvis är det
då i allmänhet ändå något som fattas dessa fostrare, men det
behöver icke vara något i djupare mening väsentligt -T- det är bara
liksom själva handlaget, skenbart obetydligt, men som ändå gör hela
skillnaden. Man vore frestad att tro, att anlag för uppfostran — som
vi dock allesammans helst borde ha litet med av! — är något lika
speciellt som begåvning för musik eller matematik. Ett är visst, att
för mycken reflexion, för mycken ängslan gör icke saken bättre utan
tvärtom. Kanske var hemligheten med den gamla barnjungfruns
framgångar ingenting annat än goda nerver, gott humör, en lagom
portion sunt förnuft och något av den friska omedelbarhet, som är
barnens egen.
Medan jag är inne på kätterier, skulle jag vilja säga, att jag i olik
het mot författarinnan icke tror på undervisning i morallära som
ett särskilt skolämne för barn. Icke så, att man icke möjligen skulle
kunna intressera dem för det, det beror som alltid på läraren; men
så, att det skulle ha någon praktisk betydelse för deras moral
utanför lektionerna. Och då läraren icke hölle måttet, vilket nog ofta
bleve fallet, riskerade man att göra dem utleda vid alltsammans. Jag
vet nog, att saken försökts på en del håll, och att man ibland menar
sig ha haft framgång; men har man frågat barnen själv? Jag
undrar, om inte de flesta skulle svara som den lilla flicka, vilken Ebba
Pauli citerat i annat sammanhang: »Det är sådant där, som man
skall bli snäll och god av.» Författarinnan anför efter den
amerikanske författaren Felix Adler flere exempel på gången av en
sådan lektion. Där är sålunda en om »Renlighet». Den påpekar först,
hur man genom kläder (svarta på begravning, brokiga vid julfester),
genom vanor, genom hela sitt väsen kan uttrycka vad man tänker och
känner — och fortsätter sedan: »Alla längta vi i stilla, goda stunder
efter renhet. — — — Vi skulle vilja vara fria från fläckar och smuts
i vår själs djup. Hur kunna vi uttrycka denna längtan? Genom
renlighet till kropp, kläder, omgivning och språk. — — — Vanan
därvid återverkar på själen, underlättar själens renhet på samma gång
den uttrycker dess väsen o. s. v.» —Jag tror nu allt detta är allde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
