Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens Frågor - Finland och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 DAGENS FRÅGOR
den i grund och botten var riktig. Den avslutande kommunikén
ordade endast om förhandlingar rörande finansiella och trafikfrågor
samt helt allmänt om det gemensamma intresset av de fyra staternas
bevarade självständighet. Det förebådades, att samarbetet skulle
fullföljas genom nya periodiska konferenser i andra huvudstäder.
Så ter sig uppränningen till den i mars detta år avhållna baltiska
konferensen i Warschau. Utåt har det kunnat se ut, som om
perspektivet vidgats och saken antagit större dimensioner inför denna
sammankomst. I själva verket var nog den förut lagda grunden
vidare än vad man lät påskina för offentligheten, ehuru visserligen
Estland och Lettland fått träda i bakgrunden vid det militärpolitiska
kalkylerandet. Hade problemläget icke undergått någon förskjutning
inom den inre finländska debatten, får det nog anses högeligen ovisst,
om förbundsfrågan ens nu kommit att spela någon märkbar roll.
Att hr Holsti konsekvent arbetat för tanken är säkert. Man erinrar
sig, hur hans organ, uppenbart i vilket syfte, före och under fjolårets
Helsingforskonferens helt oförberett begynte förtälja om ett
överhängande ryskt anfall på randstaterna. Nu åter var det icke mera
behövligt, att det gent emot Sovjets anstalter eljest så flegmatiska
Hel-singin Sanomat bredde på med färgerna till stämningens
bearbetande. När alliansdiskussionen uppflammade i februari, hade ju de
sista månadernas erfarenheter i hög grad uppluckrat opinionerna.
Den karelska krisens spänning, projektilregnet av förolämpande och
hotande Moskvanoter, de inhemska kommunistanslagens tilltagande
fräckhet, den resultatlösa hänvändelsen till Nationernas förbunds råd
i januari — allt detta verkade i riktning mot att skapa en känsla
av riskabel isolering, som syntes fordra ett korrektiv, anslutning till
och stöd av ett större politiskt samband. Trots detta och trots det
efteråt kungjorda förhållandet, att Polen under konfliktens värsta
skärpning givit Finland värdefulla försäkringar, visade sig
tveksamheten i fråga om alliansens ingående vara stor och den därför
erforderliga riksdagsmajoriteten till en början mycket osäker.
Regeringen, som annars gärna sökt ett sidofäste hos
socialdemokraterna, underlät att delgiva dessa sitt förbundsförslag;
socialdemokraternas avvisande hållning var på förhand klar. Förslaget
förelades i stället samtliga borgerliga partier. Ehuru också finska
samlingspartiets anslutning kunde anses rätt villkorlig, var det
naturligtvis hos svenskarna, som avgörandet kom att ligga. Nu inträffade
något som få månader förut skulle ha varit en omöjlighet: svenska
riksdagsgruppen, ehuru delad i frågan, bidrog till skapandet av ett
om än knappt flertal för den polska alliansen, ett faktum som senare
vitsordats vid svenska partidagen. Samtidigt var emellertid allmänna
opinionen synnerligen delad, och just ingenstädes stod egentligen
någon hänförelse för planen att upptäcka. Där den förordades, gavs
förordet med stora förbehåll; det kan misstänkas, att hr Holsti i
Warschau mötte en viss kyla på grund av den starka skepsis i fråga
om polska ställningar och förhållanden, som präglat den finländska
pressdiskussionen och även på alliansvänligt håll tagit sig uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
