Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oöverensstämmelse mellan konstitutionell form och innehåll,
annat än så till vida att ej en svensk medborgare på tusen har
reda på hur Sverige i själva verket regeras.
Det organ, som i verkliga livet till alldeles övervägande del
motsvarar uttrycken »Kungl. Maj:t» eller »regeringen», heter
statsrådsberedningen, och som redan antytts söker man förgäves
dess namn i våra grundlagar. Det är också en högst
egendomlig och så till vida högst osvensk institution, att den är
formlösheten själv. Inga protokoll föras där; ingenting är bestämt
om vilka statsråd som skola vara närvarande; såsom
föredragande och deltagare i diskussionerna kunna vid sidan av de
ordinarie departementstjänstemännen inkallas ej blott
kommittésekreterare och -ledamöter utan vilken medborgare som helst,
som på grund av personliga kvalifikationer väntas kunna vara
till hjälp vid det avgörande som skall träffas. Tidtals, särskilt
under kriget, då staten ju skulle reglera allt, var det säkerligen
flere hundra personer, som utanför den ordinarie kretsen
medverkade vid regeringens överläggningar.
Detta gäller särskilt de s. k. allmänna beredningarna, där det
är fråga om avgöranden av större räckvidd. Vid sidan av dem
förekomma de vanliga departementsberedningarna, med
särskilda veckodagar för de olika departementen, och där är
medverkan av utomstående givetvis långt mer begränsad.
Vad man har svårast att förklara är, hur det går att komma
till definitiva resultat i en sådan polsk riksdag som
statsrådsberedningen ibland faktiskt blir. Formellt ligger naturligtvis
avgörandet ej där utan hos den konselj varom regeringsformen
talar, men detta hjälper ej långt; ty realiter är det säkerligen
endast rent undantagsvis som beslutet fattas på det senare
stället, och som regel fattas det efter allt att döma just i
statsrådsberedningen. Svårigheten löses på olika sätt av olika
ministärer. I några av dem fattas många beslut faktiskt i själva
beredningen och i närvaro av utomstående, i andra stänga
statsråden in sig efter föredragningens och överläggningens slut
och komma överens sinsemellan, vilket ej kan anses orimligt
men som ibland är svårgenomförbart, emedan de ej ens efter
den föregående beredningen alltid veta tillräckligt för att kunna
fatta beslut. I den mån statsrådsledamöterna sinsemellan äro
oense, vilket som man kan förstå är vanligt nog, återstår
emellertid i båda fallen frågan, vem som skall ha det avgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
