Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - I »Troféfrågan». Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 SIGURD CURMAN
borde upphängas i Riddarholmskyrkan, vårt svenska Panteon,
som efter en grundlig och pietetsfull restaurering nu står redo
att åter öppnas såsom den nationella vallfartskyrka, som den
under det sista århundradet varit. Den andra frågan har rört
den rent administrativa formen för trofésamlingens skötsel och
vård, varvid anmärkningar mot troféernas vård under den
nuvarande organisationen framställts och såsom botemedel
föreslagits en viss omläggning av densamma. Då ingen som helst
anledning finnes att sammanblanda dessa frågor, skola de här
nedan behandlas var för sig.
Riddarholmskyrkan, redan under medeltiden använd såsom
lägerstad för svenska konungar och stormän, blev från och med
Gustav II Adolfs död de svenska konungarnas gravkyrka, och
där vila dessutom ett flertal av Sveriges främste fältherrar från
storhetstiden, begravna i samma helgedom som deras konungar
och krigsherrar. Namnen Johan Banér, Lennart Torstensson,
Adam Ludvig Lewenhaupt äro tillräckliga för att frammana
våra stoltaste krigshistoriska minnen. Sedan kyrkan år 1807
upphört att tjäna såsom församlingskyrka, beslöt Kungl. Maj:t,
att kyrkan för framtiden skulle underhållas av staten såsom en
nationell helgedom. Dit flyttades år 1817 den under långliga
tider hemlösa och kringflackande trofésamlingen, ingalunda för
att tjäna såsom »simpla dekorationer», utan för att erhålla en
mot deras egenskap av ärofulla troféer och nationella reliker
svarande, värdig och för skadegörelse tryggad förvaring. Eller
såsom Kungl. Maj:t säger: för att »utgöra en värdig prydnad
kring de Konungars och Fältherrars hvilorum, genom hvilkas Vishet
och Tapperhet de fordom eröfrades». Att samtiden uppfattade
saken på detta vis, framgår dessutom tydligt av det ståtliga
sätt, varpå troféerna, efter att en kort mellantid hava förvarats
i Rikssalen, medan Riddarholmskyrkan restaurerades efter 1835
års brand, på Karl XII:s dödsdag den 30 november 1839
återfördes till kyrkan. Burna i procession av officerare,
underofficerare och manskap fördes, de sargade segertecknen mellan
skyld-rände trupper och under dånande kanonsalut åter till Sveriges
nationalhelgedom. Det finns ingen anledning till ironiska
reflexioner däröver av den art, som förekommer i krigsarkivarien Petrellis
citerade uppsats. Visserligen var den vandringen helt säkert farlig
ur konserveringssynpunkt, men det låg mera av rent mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
