Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 / 268 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - I »Troféfrågan». Av Sigurd Curman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värde såsom historiska minnesmärken, ej heller innebär det
ett förringande av troféernas värdighet, om deras inneboende
dekorativa egenskaper genom en konstnärligt väl avvägd
placering i en vacker miljö komma till sin rätt. Enligt vanligt
mänskligt sätt att se torde det i stället få anses såsom något
eftersträvansvärt. Det kan i detta sammanhang också vara på
sin plats att rikta en bestämd gensaga mot de tendenser, som
tydligt gjort sig gällande i vissa diskussionsinlägg, att betrakta

Riddarholmskyrkan. Karolinska gravkoret, före 1906.

troféerna såsom någon slags arméns och flottans privategendom,
som »icke av någon, vem han vara månde, kunna fråntagas
Sveriges Krigsmakt». Vi samtliga svenska medborgare räkna
oss lika delaktiga av den ära, som våra fäder vunnit på
slagfältet, och vi känna oss samtliga som likaberättigade ägare av
dessa troféer, som ej blott äro arméns, utan vilka, för att
använda Axel Oxenstiernas ord om desamma, »borde achtas som
rijksens ziirat och skatt».

Det mest vägande skäl, som anförts mot förslaget att
upphänga ett mindre antal troféer i Riddarholmskyrkan, är givetvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>