Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Historiska och politiska vanföreställningar. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HISTORISKA OCH POLITISKA
VANFÖRESTÄLLNINGAR
av lektor HUGO VALENTIN
Det finnes en episod i den romerska historien, som sedan
skoltiden står outplånligt inristad i mitt minne.
Underrättelsen om det förfärliga nederlaget vid Cannæ har nått Rom,
spridande jämmer och fasa i hela staden. Endast några
spillror återstå av den väldiga här, som skulle räddat
fäderneslandet från Hannibals anryckande trupper. Med utslaget hår störta
kvinnorna under höga klagorop till Forum. Då sammanträder
senaten. Åtgärder vidtagas genast för att hejda paniken.
Kvinnorna förbjudas att löpa omkring på gatorna. Senatorerna gå
från hus till hus och lugna familjefäderna. Den gamle Fabius
skrider lugnt och värdigt som alltid fram genom gatorna, talande
uppmuntrande ord till medborgarna, som samlas kring honom.
Så kommer den överlevande konsuln Terentius Varro som en
flykting till staden, fruktande det värsta. Då händer något
underbart, som vore omöjligt utom hos ett folk av utomordentlig
politisk begåvning och kultur, värdigt att bliva världens
behärskare. I högtidlig procession begiver sig hela senaten den
olyckliga fältherren till mötes och tackar honom offentligt »för att han
ej misströstat om statens räddning».
Han hyllades alltså som en hjälte, denne man, som alla visste
vara saker till den värsta katastrof Rom någonsin upplevat, och
som dessutom flytt från slagfältet! I hela världshistorien finnes
näppeligen ett mer lysande exempel på vad som måhända är
den höga politiska kulturens yppersta kriterium: sinne för
fiktioner. Hur höjt är icke ett dylikt åskådningssätt över den
okultur, som naivt menar sig tjäna sanningen genom att
karakterisera allt som humbug, vilket ej är banal realism, eller tror sig
tjäna folkfriheten genom att avlägsna »Vi Gustaf med Guds
nåde» ur kungliga skrivelser.
Det är knappast någon tillfällighet, att samma sinne för
fiktioner utmärker just det statskloka folk, vilket i vår tidsålder
med samma berättigade stolthet som en gång romarna kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0301.html
