Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Judar och araber i Palestina - De nya ryska statsbildningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 305
endast en ringa del av det zionistiska programmet kunnat
genomföras. Immigrationen, som på de två senaste åren beräknats omfatta
omkring 18,000 personer, har redan givit regeringen åtskilligt att
tänka på. Palestina-regeringen har lika litet som
zionistorganisationerna kunnat uppdriva erforderliga penningmedel, och därav har
följt att möjligheterna till utkomst för de inflyttade endast föga
kunnat utvidgas. Även detta har fyllt araberna med oro. De skulle
enligt egna utsagor icke ha så mycket emot nykomlingarna, om dessa
komme med stora kapital och hade resurser att upphjälpa landet
ur dess materiella lägervall. Men så länge en zionist, för att använda
en missnöjd arabsjeiks något föraktfulla ord, är en rik jude som
betalar fattiga judar för att leva i Palestina och betalar dem så
knappt att något materiellt välstånd icke är att tänka på, så länge
anser sig araben icke ha något enda skäl att med blida ögon se på
inkräktarna. Sir Herbert talade för döva öron, när han för några
arabiska notabler utvecklade, att judarna, som i förskingringen alltid
haft sina hjärtan vända till Palestina, nu skulle komma dit för att
med sina tillgångar och sitt arbete hjälpa till att utveckla landet till
alla dess invånares fromma.
Det stora felet i den engelska Palestinapolitiken är det, att det
engelska väldet kommit att framstå såsom direkt behärskat av
zionisterna, vilkas hela verksamhet, när den förlägges till det politiska
området, är fientlig mot araberna. Zionismen åsyftar judisk hegemoni
över araberna både kvalitativt och kvantitativt. Men araberna anse
sig icke ha någon anledning att stryka på foten för judarnas aldrig
så mycket äldre anspråk på hemortsrätt i Palestina. De ha genom
egna ansträngningar kraftigt bidragit till sin frigörelse från turkiskt
välde, men de vilja icke tolerera, att denna frihetskamp skulle leda
till en ny underkastelse, under plötsligt uppdykande, från fjärran
länder importerade medtävlare. En utjämning av dessa konfliktämnen
blir för den engelska politiken en ömtålig men nödvändig uppgift.
Det är en banalitet att i fråga om de fenomen,
som på olika områden möta oss i denna
omvälvningens tid, säga att något sådant hade man icke trott sig få
uppleva. Men till det mest underliga i den vägen hör dock det faktum
att den euroasiatiska kontinentens största välde iråkat en sådan
»smutnoje vremja», en sådan ^stor oreda», långt större än den
föregående med det namnet, att inga uppslagsböcker kunna ge
upplysningar om huru dess gränser gå. De tre små vältaliga prickar inom
klämmer, som i Almanach de Götha vittna om att tsar Nikolajs
dödsdatum är obekant, ge kanske det allra mest koncentrerade
uttrycket för domedagsomvälvningen. Men det kaos av bortflutna grän^
ser och halvfärdiga statsbildningar, som gjort våra kartor till
historiska i stället för aktuella, innebär i praktiskt hänseende stora
olä-genher.
Med hänsyn härtill har nyligen utgivits ett litet blåbokshäfte i
London : The Russian States, A description of the various political units
De nya ryska
statsbildningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
