Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Teaterkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 DAGENS FRÅGOR
måste på ett eller annat sätt genomdrivas en förändring. Det gäller
att nedbringa teatrarnas driftkostnader därhän att ett teaterbesök icke
som nu är en utgift inför vilken den mindre väl situerade måste
betänka sig både två och tre gånger för att ofta till slut fmna att han
trots all omtänksamhet får avstå från nöjet. Att detta i främsta
rummet måste komma att gå ut över de för nuvarande förhållanden ytterst
betydande gager som åtnjutas av de s. k. publikgunstlingarna är en
given sak, men därmed är säkerligen ingen skada skedd. Den
lönestandard, som infördes i vår teatervärld under den gyllene
filmperioden, då var och en, som nödtorftigen lärt sig att posera framför en
filmkamera, kunde påräkna inkomster som en Krösus, måste bringas
ur världen, för så vitt icke teaterverksamheten skall riskera att helt
och hållet undergrävas. Om den äckliga och motbjudande
prima-donnekult, som dagspressens kåsörer i skön samstämmighet under de
senast förflutna åren framdrivit, samtidigt skulle försvinna, så vore
verkligen ett resultat av icke obetydligt värde samtidigt vunnet.
Nådde man på detta sätt fram till en genomgripande förändring
av teaterns ekonomiska nivå, skulle måhända en del numera ofta
från teaterhåll påtalade och även här i det föregående berörda
missförhållanden av sig själva bortfalla. Främst gäller detta i fråga om
repertoaren. Det förhåller sig nämligen för närvarande så att den
publik som önskar en god repertoar icke har råd att gå på teatern,
under det att den publik som har råd att gå på teatern icke vill ha
— och ej heller har förutsättningar för att uppskatta — en god
repertoar. Låt priserna utjämnas, och det skall måhända visa sig,
att den gamla stampubliken, den publik, som vuxit upp i kulturella
traditioner och för vilken Shakspeare och Schiller icke utgöra något
slags petrificerad »litteratur» utan en levande, välbekant och påtaglig
verklighet, åter skall intaga sin gamla plats som en bärande faktor
i vårt teaterliv. Filmen har gripit djupt in i den svenska
allmänheten, och den skada den gjort vår teaterkultur har helt visst varit
oerhört stor. Men det saknas icke i dessa yttersta tider tecken som
antyda att dess välde dock trots allt, i likhet med allt annat
mänskligt, är underkastat föränderlighetens lag. Till och med den svenska
allmänheten, som eljest tål bra nog mycket, kan i längden tröttna
på tarvliga amerikanska milliardörskomedier, utstyrselfilmer och
Chaplingrotesker. Kanske just nu det ögonblick är inne, då den
verkliga scenkonsten kan återvinna sin gamla ledande plats hos
publiken. Men skall detta lyckas, kräves det både kraft, allvar och
målmedvetenhet hos dem som ha ledningen i sin hand. Att hoppas
på något initiativ från teatergrosshandelns sida är emellertid
naturligtvis orimligt; det är mot ledaren av vår svenska nationalscen som
alla vänner av en verkligt framåtsträvande scenkonst ha sina blickar
riktade. Vill han våga försöket och kan han lyckas trots de
ogynnsamma auspicier under vilka han börjat sitt arbete? Det är
vanskligt att ställa något bestämt horoskop; men om också hindren
synas svårövervinneliga, vill man gärna hoppas att han i sin ur
kulturell synpunkt oberäkneligt betydelsefulla verksamhet skall bevisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
