Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kommunismen i Finland efter upproret. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I och med presidentvalet inträder emellertid en påfallande snabb
scenförändring. Efter general Mannerheims avgång och
president Ståhlbergs ämbetstillträde följer omedelbart en förändring
också i regeringens sammansättning; den Castrénska
ministären, som tillsatts i medlet av april, avgår och efterträdes av en
ministär Vennola med bl. a. häradshövding Ritavuori på
inrikestaburetten. Härmed är reaktionens tid efter frihetskriget
definitivt slut, och den demokratiska regimens tid vidtar. Att
en ny tid också vidtar för den röda rekonvalescensen skola vi
genast finna.
Redan under sommarens lopp kunde man i själva verket utan
svårighet på den förändrade tonen i högersocialistpressen märka,
att partiet, i samma mån splittringen mellan de borgerliga
partierna ökades, kände sitt mod och sitt inflytande i landet växa.
Förtrollningen från frihetskrigets tid var bruten, socialisterna
voro åter liksom före 1918 det största partiet i riksdagen, och
ingen kunde längre ignorera deras krav. De medverkade vid
den nya regeringsformens stadfästande, och presidenten valdes
på deras röster. Men — det var icke endast högersocialisterna,
som åter kände, att vinden begynte fylla deras segel. Detsamma
var, märkligt nog, fallet också med kommunisterna, vilkas
ökade livaktighet dock knappast kan tillskrivas någon entusiasm
över att den parlamentariska demokratin åter kommit till sin
rätt. Ur vilken synpunkt de bedömde den demokratiska
utvecklingen i Finland och hur de ansågo sig kunna dra nytta
av den, framgick av de avslöjanden, som 1921 gjordes under
den svenska förräderiprocessen och som visade, att de flyktade
kommunisterna i Sverige redan i slutet av juli och sedermera
under hela hösten 1919 planerade ett väpnat infall i Finland
över Torneå, naturligtvis i samband med ett ryskt angrepp över
Systerbäck.
Av dessa planer blev intet, men i stället fortgick under hösten
det kommunistiska organisations- och konsolideringsarbetet
hemma i Finland i rask takt. Inom det socialdemokratiska
partiet bildades överallt kommunistiska »celler», av vilka den
utåt mest synliga var dr Lassys »Työväen Uutistoimisto»
(Arbetarnas Notisbyrå), en kommunistisk nyhetsbyrå, som till
socialistpressen förmedlade artiklar och notiser av påtagligt ryskt
ursprung. En kommunistisk tidskrift, Sosialistinen
Aikakauslehti, startades i Helsingfors den 1 augusti — några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
