Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - Jordreform och ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DAGENS FRÅGOR
inrättning för större eller mindre delar av folket utan en
produktionsgren, som har att sysselsätta jämt lagom mängd arbetskraft för
att framställa den mängd jordbruksprodukter som folket efterfrågar.
Vill man visa, att mer arbetskraft bör bindas vid jordbruket, så är
alltså enda vägen att framställa skälen till att antingen mängden av
jordens produkter behöver ökas eller att de jordbruksprodukter som
nu behövas ha blivit mer arbetskrävande än de tidigare behövliga.
Alla andra tankar leda på villospår, och detta ej blott under den
nuvarande ekonomiska ordningen utan fullt lika mycket under
exempelvis den socialistiska, som lika väl som den nuvarande
har till uppgift att åstadkomma vad människor behöva och vilja
betala för.
Dylika synpunkter äro emellertid de ifrågavarande reformatorerna
märkvärdigt likgiltiga. »Förutsättningen för en sådan jordreform (som
den) varom nu talas», heter det, »är självfallet att erforderlig jord
kan för ändamålet disponeras i och för styckning. Såsom en andra
förutsättning tillkommer vidare, att erforderligt kapital kan anskaffas».
Sedan ägnas resten av utlåtandet åt dessa båda »förutsättningar».
Men vad de betyda förblir dunkelt. Antaget att man kan »disponera»
exempelvis herrgårdsjord för nya självägande brukare, så uppstår
väl icke därigenom sysselsättning inom jordbruket för en enda
människa mer än förut. Jo, det kunde tänkas, att den förutvarande
godsägaren förut med egna händer arbetade så våldsamt, att man genom
att nu göra sig av med honom finge sysselsättning för ett flertal
andra; men det är väl ändå knappast tanken. Vad som skulle komma
att inträffa vore att de daglönare eller andra arbetare godsägaren
på sin tid använt nu antingen ersattes av de nya bönderna eller
själva bleve dessa nya bönder; men det förefaller som en gåta, hur
mer folk i någotdera fallet skulle komma att ägna sig åt jordbruket,
såvida man ej menar att driften skulle göras mera oekonomisk och
därigenom ta mera folk i anspråk. På samma sätt med de
ecklesiastika boställenas jord, som särskilt behandlas i utlåtandet. Även
den har väl redan nu brukare av det ena eller andra slaget och
får väl ej flere genom en aldrig så revolutionär jordreform.
Utlåtandet pekar självt i första hand på redan odlad jord och
undanröjer alltså den misstanken, att det skulle vara nyodlingar som
främst vore ägnade att skapa det lyckliga framtidslandet. Men också
orn det gällde nyodlingar, vilket av förslagsställarna betraktas som
en andra möjlighet, så ändras tydligen intet i läget. Ty dessa
nyodlingar måste bära sig lika väl som de gamla odlingarna, och detta
kan endast ske om deras produkter efterfrågas till ett pris som täcker
deras produktionskostnader. Ånyo är man alltså tillbaka till
synpunkten, om landet behöver mer jordbruk än den har.
Tydligen är då intet vunnet med oekonomisk drift heller. Ty så
länge staten ej till överpris avköper de nya jordbrukarna deras
produkter, är brukarnas enda räddning att göra vad folk vill ha och
till ett pris som bereder avsättning; förmå de ej det, äro de dömda
från början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
