Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - Kvinnor i statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
därmed frågan om kvinnornas förmåga att i samma utsträckning som
männen fullgöra sina tjänsteplikter böra vara avgjord»(\). Satsen:
»den Gud ger ett ämbete, ger han också förmåga att sköta det»,
alltså upphöjd till sin yttersta potens! Eftersom staten ämnat medge
kvinnans behörighet till ämbetena, har den redan gått i god för
deras förmåga att sköta dem lika effektivt som männen. Andligt
lika spänstligt, fysiskt lika uthålligt. Saken är klar; principen lika
lön för lika arbete bör redan härmed vara fastslagen. Den mera
nyktre betraktaren finner emellertid naturligtvis, huru viktigt det
var, att icke behörighetslagen godkändes, innan
avlöningsbestämmelserna blivit reglerade; annars hade man ju varit bunden.
Lustigt nog synes hos kommitterade emellertid ha stannat kvar
ett visst tvivel, om det är så säkert, att i verkligheten kvinnans
arbetsresultat är likvärdigt mannens i fråga om befattningar av nu
antydd art. Det befinnes nämligen, att de till sist icke ens äro
nöjda ined den gamla formeln »lika lön för lika arbete», — ty den
kunde ju betyda högre lön för bättre arbete, vilket kunde leda till
något så ohyggligt som högre lön åt mannen — utan de ha i stället
frambragt en ny formel: »lika lön i samma befattning». Därmed
är man framme vid målet. Om de kvinnliga befattningshavarna uti
nu ifrågavarande befattningar skulle befinnas mindre spänstiga, mindre
uthålliga, mer regelbundet utsatta för fysisk kraftnedsättning, mindre
motståndskraftiga vid exempelvis övertidsbelastning, mindre i stånd
till självständigt avgörande o. s. v., det kvittar lika. Staten har en
gång förklarat den behöriga; alltså är arbetet likvärdigt.
Pensionsförhållandena kräva likaledes noggranna undersökningar,
innan behörigheten slås fast. Här möta också olika spörsmål:
pensionsavgifter för egen pensionering och pensionsavgifter för
efterlevande. Skall kvinnan betala även de senare: gift kvinnlig
befattningshavare avgifter för pension av make och barn? Eller två med
varandra gifta befattningshavare båda erlägga avgifter till den andres
pensionering? Barnen erhålla dubbel pensionsrätt o. s. v.? Och
huru förfara med kvinnans pensionsavgifter för egen
ålderspensionering? Hon torde i regel anses böra bli pensionsmässig vid tidigare
år än mannen; hon har under tjänstetiden med tämlig säkerhet av
fysiska grunder åtnjutit större ledighet; hennes levnadsålder är
slutligen i regel högre, d. v. s. kräver högre pensioneringskostnader.
Konsekvensen måste bli högre pensionsavgifter för kvinna, men det
ligger för öppen dag, att även den saken måste vara i detalj
reglerad, innan utnämningarna börja.
Problemen äro emellertid visst icke slut härmed. Den kungl,
propositionen gick förbi hela det viktiga spörsmålet om gift kvinnas
behörighet till statstjänst med ett par ganska lättvindiga uttalanden.
Det ena, att någon inskränkning i dylik behörighet ej borde
bestämmas; det andra, att »någon eftergift av tjänstens vanliga krav» icke
finge äga rum i fråga om gift kvinna. Även här råkar man naturligtvis
i strid med livets verkliga realiteter. Envar inser, att den sistnämnda
satsen ofta icke kan realiseras; att exempelvis havandeskapet, barns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
