Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då finner man emellertid genast, icke blott att monopolet
sviker utan, vad mera är, att ej heller det fria bytet över hela
linjen utan vidare håller måttet och att socialismen därför har
rätt i den mån den underkänner den alldeles obehindrade
konkurrensens system som idealet. Det fria bytet sörjer visserligen
för, att ingen någonsin får mer än vad köparen anser motsvara
värdet av hans tjänst; och inkomstfördelningens ojämnhet är
därför vid verkligt fritt byte helt enkelt uttryck för, att olika
individers tjänster ha olika högt värde för deras medmänniskor
som vilja taga tjänsterna i anspråk. Detta är i och för sig en
slutsats av ofantlig betydelse. Men hur stor dess betydelse än
måste anses vara, är likväl systemet ej därmed försvarat. Ty
om det ej är behövligt att ersätta tjänsterna med så olika belopp,
för att de över huvud skola komma till stånd, så uppstår i alla
fall en socialt oberättigad fördel för dem som genom lyckliga
omständigheter satts i tillfälle att utbjuda särskilt eftersökta
prestationer. Man kommer därför ej ifrån att undersöka, om
inkomstfördelningens nuvarande ojämnhet och över huvud taget
den nuvarande betalningen för olika tjänster verkligen är
nödvändig för att människorna skola få sina behov tillgodosedda
lika bra som nu.
Närmast stöter man då på den inkomst, som naturtillgångarnas
avkastning bereder deras ägare, ty den är ej i minsta mån någon
förutsättning för att tillgångarna skola fortfara att existera —
som namnet säger, äro de naturens och icke människornas verk.
Men ej heller all den inkomst, som skickliga affärsmän,
spekulanter, advokater, läkare, sångare eller konstnärer få på grund
av sina stora personliga »naturgåvor», kan allmänt anses behövlig
för att deras prestationer skola komma till stånd. Och fastän
kapitalräntan är en ersättning för den ytterligt viktiga prestation
som heter sparande och detta senare ganska säkert skulle
minskas mycket, om det ej finge ersättning, så följer därav icke,
att ej de rika, som ha lätt för att spara, kunde avstå en del av
sin ränteinkomst utan att därigenom frestas att spara mindre.
Konsekvensen blir då, att den inkomst, som i enlighet med vad
som nu visats är obehövlig för att hålla prestationerna uppe vid
oförändrad nivå, ej fyller någon nationalekonomisk uppgift, icke
motsvarar vad individen socialt sett bör åtnjuta och därför är
fritt disponibel, d. v. s. kan användas för offentliga ändamål.
Det behöver nu tydligen strykas under, att vad som här sagts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
