Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Arbetsledning ur samhällssynpunkt. Av Helge Gräslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta gamla förhållande mellan ledare och ledda har en sann
och vacker benämning: den patriarkaliska tiden. Det är min
stilla tro, att denna patriarkaliska arbetsledning var precis den
riktiga för sin tid: taget i stort trivdes vårt folk bra med
förhållandena under denna »l’ancien régime».
Det finns så många förklaringsgrunder till att folk (och
folket) trivdes med den gamla »vördsamma» arbetsledningen. Den
växte fram ur folklynnet på ett helt annat sätt än motsvarande
förhållanden inom vår nutida industri och kunde så mycket
mer anpassas efter människornas egenskaper. Den byggde i allo
på så mycket fastare grunder. Den ägde i regel hela
traditionens och det invandas väldiga trygghet. Och framför allt, den
byggde nästan alltid på individuellt umgänge,
personlighetskunskap, kännedom om varandra, både ledare och ledda.
Godsägaren och brukspatronen hade väl oftast som barn lärt
känna godsets och brukets folk. Det nya bruksfolket hörde väl
så ofta sina gamla helt respektfullt tala om hur »gamle greven»
gjorde så och så, eller att brukspatron Adam Didrik han
brukade alltid säga så och så. Arbetsgivaren och hans arbetare
hörde så tillsamman, därför att deras fäder gjort det och för
att de känt varann från barndomen, därför att alla livets
förhållanden förde dem samman, därför att bristen på
kommunikationer höll dem samman, därför att deras skara var så liten,
därför att traditionerna bjödo det. Redan innan hammarsmedens
pojke var född, var hans levnadsbana utstakad — redan i
vaggan sög han på tummen som en förberedelse till den självklara
karriären: hammarsven, smältardräng, hammarsmed, och med
lyckans nåd, slutligt maximum: mästersmed.
Det är från denna patriarkaliska form för samlevnaden, som
Sveriges bildade arbetsledare ganska snabbt (utan förberedelser
och möjligheter till uppfostran för de nya kraven) ställdes inför
industrialismens nya samhällskrav. Den nuvarande
vantrevnaden människorna emellan beror enligt min tro, som jag förut
påpekat, i så hög grad på vår oförmåga att ge arbetets och
vardagslivets hårda nötning en anda av personlig aktning och rent
mänsklig lyftning. Men detta i sin tur får i mångt och
mycket sin förklaring i den ofantliga skillnad, som i alla möjliga
avseenden råder mellan den agrikulturella patriarkalismens och
den nutida industriens andliga miljö och liv. — Av flera
omständigheter har jag många gånger i mitt liv kommit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
