Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Striden mellan Wu Pei-Fu och Chang Tso-Lin. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamt ingripa på någondera sidan. Honans guvernör, Chao
Ti, var emellertid mer än misstänkt för att luta mot ett förbund
med Chang Tso-lin. Han var emellertid tämligen bunden, då
Wu Pei-fu själv med sina bästa trupper hade sitt huvudkvarter
i Honan (Loyang). Därifrån kunde han också hålla ett öga på
sina båda övriga provinser, Hunan och Hupei, som voro långt
ifrån pålitliga.
Av de återstående provinserna i Norra Kina har Shansi under
många år på ett utmärkt sätt regerats av sin guvernör Yen
Hsi-shan, som vetat att hålla sig utanför alla de politiska
striderna till stor fromma för provinsen och dess inbyggare. Från
det hållet hade Wu Pei-fu intet att frukta. Yen torde under
striden ha givit honom sitt moraliska och även möjligen
ekonomiska stöd. I Shensi hade Wu åter en pålitlig och aktiv
bundsförvant i general Feng Yu-hsiang, känd i hela Kina som
»den kristne generalen», då såväl han själv som alla hans
soldater sägas vara kristna. Jag vågar ej yttra mig om hur pass
djupt kristendomen sitter hos dem, men de äro otvivelaktigt
bland de bäst disciplinerade och bäst övade soldaterna i hela
Kina. I Anhuis och Kiangsus guvernörer hade Wu Pei-fu två
ljumma vänner, vilka kunde väntas förbli neutrala, åtminstone
så länge han ej misslyckats. De övriga provinserna voro
samtliga allt för långt borta för att kunna tänkas verksamt ingripa
i striden, vilket emellertid ej hindrade Chang Tso-lin från att
försöka få dem över på sin sida.
Som av föregående skildring framgår, hade han ju ingen annan
bundsförvant än möjligen Chao Ti i Honan, och denne var allt
för bunden för att kunna tänkas ingripa i stridens första skede.
Han försökte närma sig till guvernörerna i Anhui och Kiangsu,
men de svarade undvikande. Det återstod honom intet annat
än att söka en allians med Sun Ya-tsen nere i Kanton, och
det lyckades över förväntan väl. Detta värdiga par,
rövarhövdingen-kejsarmakaren i Mukden och demagogen-kommunisten
i Kanton, slöto ett vapenbrödraskap, som öppet förklarades skola
gå ut på att »undertrycka» Wu Pei-fu. Sun Ya-tsen har alltid
varit en pratmakare. Han predikade vitt och brett om den
»straffexpedition» han skulle göra mot norr för att dymedelst
återförena Kina till en stat. Olyckligtvis glömde han emellertid
en del detaljer: han hade mycket få och mycket dåliga
soldater, inga pengar och ingen möjlighet att transportera en armé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
