Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Striden mellan Wu Pei-Fu och Chang Tso-Lin. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fält eller branta, högst svårtillgängliga berg. Jag behöver väl
knappast påpeka, att detta i hög grad försvårar alla
trupprörelser och nästan omöjliggör alla större operationer på längre
håll från järnvägarna. Det kinesiska kavalleriet är absolut
oförmöget att manövrera i denna terräng; de ofta över meterhöga
jordvallar, varmed bönderna inhägna sina åkrar, utgöra
oöverstigliga hinder åtminstone för en trupp på bred front med det
hästmaterial och den ridskicklighet, som vanligen förekommer.
I fråga om artilleri ha diverse företagsamma kanonfirmor lurat
kineserna att köpa massor av sexspända fältkanoner i den
ortodoxa stilen, och deras framkomlighet är naturligtvis synnerligen
begränsad. Det skulle vara högst intressant, om någon ville
roa sig med att konstruera en för kinesiska förhållanden lämpad
»skottkärrekanon»; jag är övertygad om att den skulle bliva
mycket eftersökt.
Till sist några ord om människomaterialet, vilket i detta fall
lika väl som så många gånger förr i krigshistorien visat sig
vara det utslagsgivande, alla taktiska och strategiska
spekulationer till trots. Kinesiska armén borde lätt kunna göras till
den bästa i världen. Soldatmaterialet är till numerären
praktiskt taget outtömligt och kinesens medfödda vördnad för
auktoritet, hans stora intelligens och vana vid umbäranden av alla
slag borde göra honom till en idealisk soldat. Stora delar av
den kinesiska armén ha vidare den i hela världen enastående
fördelen av att i mobiliserade förband få utföra en manöver i
stor skala med skarpa skott i gevären ungefär en gång om året.
Trots detta äro säkert nio tiondelar av Kinas till en och en
halv miljon man uppgående stående armé intet annat än en
samling slödder, fullständigt oanvändbart till allvarlig krigföring.
Felet ligger ej hos soldaterna, utan hos det högre befälet. Så
gott som all högre befordran sker genom köp eller relationer,
och resultatet är, att de högre officerarna ofta äro fullkomligt
okunniga om sitt yrkes krav. Det finnes emellertid lysande
undantag, och dessa äro att finna bland de trupper, som under
de senaste åren utbildats av Wu Pei-fu, Feng Yu-hsiang och
— ehuru i mindre grad — av Chang Tso-lin. De båda
förstnämndas soldater voro från den högste till den lägste
genomträngda av den rätta soldatandan, obetingad lydnad, parad med
initiativ och vakenhet. Mycket torde än brista i såväl
beväpning som rent teknisk truppledning, men grunden är lagd på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
