Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Striden mellan Wu Pei-Fu och Chang Tso-Lin. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Changsintien och Lukaochiao. Resultatet av anfallet blev
efter ett par timmars strid en fullständig débacle på Chang
Tso-lins sida. Samtidigt kväste Feng Yu-hsiang i Honan på ett par
dagar Chao Tis revolt.
Chang Tso-lins trupper, som under de första dagarnas strider
uppfört sig på det hela taget utmärkt, blevo av denna oväntade
motgång fullständigt demoraliserade och flydde hals över huvud
mot norr, följande det berömvärda exempel, som gavs av deras
chef, den förste som rymde fältet. Hela fronten rullades upp
på otroligt kort tid, och helt naturligt kunde endast en mindre
del av den stolta armén hinna undkomma per järnväg.
Styrkeförhållandena lära ha varit c:a 100,000 man på vardera sidan,
med någon överlägsenhet på Chang Tso-lins sida. Av dessa
blevo minst hälften tillfångatagna, och Chang Tso-lin lyckades
ej samla mer än c:a 40,000 man kring Tongshan och Kaiping,
där han efter ett par dagar sökte hålla stånd. Så gott som allt
artilleriet och massor av gevär, kulsprutor och ammunition föllo
i Wu Pei-fus händer. Hans förluster torde ej ha uppgått till
mer än ett par tusental döda och sårade.[1]
Det var ju klart, att såväl Peking som Tientsin skulle råka i
en ytterst obehaglig situation, då en så pass stor, fullständigt
demoraliserad armé retirerade. I Peking var det ej så farligt.
Dels hade staden till sitt skydd en stark garnison på 30,000
man, vilken förklarat sig neutral med uteslutande uppgift att
hindra båda arméerna att intränga i staden, dels finnas ännu de
trettio meter höga och tio meter breda murarna, vilka, ehuru
de naturligtvis ej kunna motstå en modern belägring, dock äro
ett fullt effektivt skydd mot oordnade soldathopar. I Tientsin
var det emellertid värre. Där fanns ingen mur, ingen kinesisk
garnison och endast några små kompanier med utländska
trupper. Dessa jämte den i hast mobiliserade utländska
»volunteer»-styrkan uppträdde emellertid så bestämt, att den flyende armén
fann sig föranlåten att lämna även Tientsin ostört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
