Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den klassiska bildningens dödsfara. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 ERIK HEDEN
vis uppenbarligen mycket viktigare att den svenska ungdomen
fick lära sig det nutida Trälleborgs läge, storlek, näringar o. s. v.
än det gamla Athens, alldenstund endast få svenskar ha att göra
med Athen men rätt många med Trälleborg. Nu ha vi dock
upptäckt att ungdomen har en ledsam benägenhet att glömma
vad den lärt sig om Trälleborg — vida mer än vad den förr
lärde om Athen, vilket måtte ha varit mer fängslande — och
att alltså sagda nyttiga kunskap faller på hälleberget. Vi ha med
andra ord lärt oss att kunskapsdetaljernas direkta
nyttighets-värde är långt mindre än man trott, och att detaljernas mängd
ofta är rent skadlig. Vi ha lärt oss att skolundervisningens
mål måste vara intelligensens träning, viljans stålning och
skönhetssinnets förfining, eller kort och gott personlighetens
harmoniska utveckling. Men nu finns det intet ideal som så
hänsynslöst och målmedvetet inriktat sig just på personlighetens
harmoniska utveckling som det klassiska.
Alltså, den allmänna meningen har med påfallande
bestämdhet svängt om till de klassiska språkens förmån. Icke minst
;gäller detta vänstern. Många socialistiska akademiker äro varma
antikvänner, och bland arbetarna har röjts ett starkt intresse
för folkbildande böcker och föredrag om antika ämnen. Det
var också en ganska allmän väntan att den stora
skolkommission som nyss avlämnat sitt utlåtande skulle bättra något
av vad som brast 1904. I stället kommer dess förslag, om
det oförändrat antages, att rikta dödsstöten åt den lilla svaga
rest vi hava kvar av klassisk bildning.
Väl att märka: detta har ingalunda varit kommissionens
mening. Dess utlåtande andas ingen fientlighet mot de klassiska
språken, snarare tvärt om. I stort sett har den sökt lämpa sitt
förslag på denna punkt efter den allmänna meningen. Men
olyckan är att den allmänna meningen tagit grundväsentligt
fel i fråga om medlen att rädda de klassiska språken. Den
allmänna meningen har härvidlag vilseförts av några tanklöst
upprepade slagord, några moderna dogmer som i grunden ej
äro annat än de gamla, ovan karakteriserade, dogmerna i ny
dräkt.
Man har äntligen någorlunda lärt sig faran av mångläseri.
Man ropar med all rätt på koncentration. Men man tycks anse
det likgiltigt hur denna koncentration sker; man inser ej att
det måste finnas en organisk kärna varomkring studiet skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
