Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Den italienska fasciströrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 459
rande syfte — är en revolutionär företeelse samt i teori och praktik
hyllar »den direkta aktionen». Stridsställningen mot bolsjevismen är
emellertid för båda rörelserna gemensam, och liksom skyddskårerna
hålla Finlands röda revolutionärer i schack, så ha fascisterna gjort slut
på bolsjevikförhoppningarna om en kommunistrevolution i Italien. Den
snöpligt misslyckade storstrejken i ett flertal italienska industricentra
första augustiveckan i år beseglade denna seger för samhället och för
fascismen, vilken därigenom nådde en politisk maktställning, som lätt
kan missbrukas. För ögonblicket står fascismen vid ett vägskäl,
sökande ett positivt politiskt program. Om de olika möjligheterna
därvidlag vittnar ett Romtelegram till Le Temps, vari omtalas, att den
i Rom i dessa dagar sammanträdande fascistkongressen skulle
avgöra »om fascismen bör vara ett massornas parti eller en
elitorganisation, om den bör vara specifikt monarkisk eller republikansk,
legalitär eller insurrektionell, om den bör gynna samarbete mellan
klasserna eller klasskampen». Det är betecknande för oredan inom
Italiens politiska liv, att en rörelse med så olikartade
framtidsmöjligheter helt nyligen, om än övergående, fullständigt behärskat stora
italienska städer och under en politisk kris på allvar planerat en
allmän uppmarsch mot Rom, obekymrad om huru detta skulle
upptagas av de rådlöst passiva statsmyndigheterna.
För att förstå fascismen måste man erinra sig tillståndet i Italien
de båda åren närmast efter världskrigets slut. Krigströtthet,
missräkning över fredsvillkoren, arbetslöshet och intensiv, från Moskva
ledd och bekostad bolsjevikagitation voro detta läges kännetecknande
drag. Krigsfångar i hundratusental återvände hem med den
revolutionära smittan i själen. Korporaler och sergeanter på militärtågen
höllo hetsiga tal om att nu vid hemkomsten skulle det bli revolution.
Halvrusiga arbetare stormade in i snälltågens förstaklassvagnar och
spottade på resande damers klädningar, därför att de voro av siden.
Livsmedelsbutiker plundrades av hungriga skaror, våldsamma
strejker utbröto i rask följd, kulminerande i besättandet av fabrikerna
hösten 1920. Angelica Balabanova slog sig för en tid ned i
Lu-gano invid Italiens gräns och ansågs leda bolsjevikagitationens
finansiering. I november 1920 utbröto i Bologna strejkoroligheter, varvid
kommunisterna med kallt blod nedsköto ett antal stadsfullmäktige
av den borgerliga minoriteten.
Det är emot bakgrunden av dessa tilldragelser man bör se fascismens
tillkomst. Dess upphovsman och alltjämt tongivande personlighet
är en f. d. syndikalistisk arbetarledare, deputeraden Benito Mussolini,
under åren närmast före världskriget huvudredaktör för det
officiella socialistorganet Avanti, sedan utgivare av den socialistbekämpande
krigsivrande tidningen Popolo d’Italia. Våren 1919 bildade
Mussolini av f. d. krigsdeltagare organisationen Fasci Italiani de
Com-battimento, som snart fick lokalförgreningar runt om i landet.
Namnet kommer från det välbekanta latinska fasces, föreningarna skulle
vara »knippen» av x vapenbröder från kriget, hågade att vid behov
fortsätta striden mot Italiens fiender genom väpnad kamp mot bolsje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
