Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Det grekiska nederlagets innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 DAGENS FRÅGOR
dött ut, kunna väntas snarare spekulera i makternas söndring än
riskera att ena dem genom alltför obetänksamma utmaningar.
Och söndringen är större än enigheten. För närvarande gäller
enigheten »principen om Sundens frihet», vilket måste betyda, att
Turkiet ej får återvinna den okontrollerade väktareställning där, som
det innehade 1914. Eniga tyckas makterna vidare vara om att
sultanen-kalifen (eller hans efterträdare, om den nuvarande nödgas
abdikera) skall återfå sin huvudstad och befrias från militärt
grekiskt hot vid Tsjataldja samt från interallierad garnison i själva
Konstantinopel. Men om Adrianopel och Trakien i övrigt tvistas det.
Frankrike har upptäckt, att turkarna ha »legitima» krav på sin
äldsta europeiska huvudstad, vilken fredsdiktatorernas kollektiva
rättfärdighet tidigare fråndömt dem. England anser ett turkiskt Trakien
göra Sundens frihet till en chimär, och bland Balkanstaterna är ett
återupprättat turkiskt välde i Trakien ovälkommet för Jugoslavien
och Rumänien. Mot det asiatiska krigets överflyttande på europeisk
mark måste England redan av hänsyn till sin prestige i Egypten och
Indien inlägga ett absolut veto, i nödfall med vapenmakt. De
austra-lier, som kämpade på Gallipolihalvön, skulle för övrigt ej förlåta
Londonregeringen, om den utan motstånd läte Mustafa Kemål
överflytta krigsskådeplatsen till denna bloddränkta halvös
soldatkyrkogårdar. Och Frankrike, som länge metodiskt åt sig uppbyggt ett
allianssystem i sydöstra Europa, kan ej undgå att taga en viss
hänsyn till stämningarna inom Lilla ententen och där rådande farhågor
för ändrade maktförhållanden på Balkanhalvön. Däremot lyckades
Londonregeringen varken få med sig Frankrike, Italien, Jugoslavien
eller Rumänien på ett väpnat försvar av den interallierade
Sundzonens asiatiska del. När ett sådant bebådades från London, följde
omedelbart från förbundsbröderna mycket tydliga förklaringar, som
på ett för Lloyd George och Gurzon genant sätt återspeglade den
brittiska politikens fullkomliga isolering i denna del. Nya engelska
eftergifter på Greklands bekostnad i fråga om Trakien tyckas även
vara att vänta och torde bli nödvändiga, om man skall lyckas
lappa ihop ett europeiskt kompromissprogram mot överdrivna
turkiska fordringar. Den närmaste tiden får senare visa, huru pass
dämpande ett sådant kan verka på Mustafa Kemål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
