Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Några ord om livrustkammarens och statens trofésamlings inbördes förhållande. Av T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRUSTKAMMAREN OCH STATENS TROFÉSAMLING 511
drades uppgift om behövliga medel för närmaste 10 år. Avgivet efter
en erfarenhet i konserveringsarbete, som kunnat förvärvas under 5 år,
företer föreståndarens yttrande icke alltför stor olikhet mot det 1907
avgivna ifråga om penningemedel. Kostnaden beräknas nu till 6,000
kr om året. Totalkostnaden för tiden 1914—1923 skulle alltså bliva
60,000 kr., men någon förhoppning om att hela samlingen skulle för
denna summa kunna konserveras uttalas ej. Jämte behovet av
lämplig lokal för konserveringen framhölls i hans yttrande att »det icke är
möjligt för föreståndaren att såsom nu, jämlikt nådigt förordnande
av 14 juni 1907, på extra tid sköta ett så vidlyftigt arbete som denna
konservering».
Följande år kom världskriget.
Då under ledningen av troféernas avmålning samtliga troféer passerat
mig förbi känner jag samlingen och vet, att jämte en del så illa
skadade troféer, att de väl aldrig kunna komma ifråga att lagas, och
andra, vilkas skador äro av sådan art att för dukarnas konservering
experiment behöva utföras, det gives ännu en kategori, bestående av
så pass väl bibehållna, att en konservering utan större svårighet bör
kunna äga rum. Medan experiment utföras eller resultat av
utländska prov i denna riktning avvaktas, bör den tredje kategorien kunna
komma under behandling. Något forcerat arbete har aldrig begärts.
Ett konserveringsarbete i det mått, som föreståndaren ställt i utsikt
i sina skrivelser 1907 och 1913, har jag sedan jag lärt känna
förhållandena icke ansett möjligt. Skillnaden mellan de av föreståndaren
själv föreslagna och de av honom verkligen använda medlen, 1908—
1914 i medeltal 157 kr. per år, är emellertid påfallande. 1913 då
föreståndaren på regeringens förfrågan om årsbehov föreslog 6,000
kronor, uppgick konserveringskostnaden till 62 kr. 32 öre, därav
något över 10 kr. till materialinköp. På av mig gjord underdånig
framställning beviljade Kungl. Maj:t d. 28 febr. 1919 ett anslag av 7,000 för
konserveringsarbete. Av dem voro 2,500 kr. avsedda till inköp av
möbler, (arbetsbord, skåp för materialier m. m.) samt material, och
800 kr. fingo enl. K. brev d. 19 mars 1920 användas till arvode åt en
museibildad person till föreståndarens biträde. Den återstående
summan, beräknad både för lagning och experiment, översteg icke vad
före-eståndaren själv per år beräknat och behövde icke användas under
ett och samma kalenderår. De 1919 beviljade medlen kvarstodo
orörda, när 1922 Kungl, befallning kom om vissa troféers återförande till
Riddarholmskyrkan och därigenom framkallade en islossning i
konserveringsfrågan.
Lösningen av frågan om de konserverade troféernas
återuppsätt-ning tänkte sig 1906 års kommitté dels såsom tillfällig, dels såsom
definitiv. I förra fallet skulle, enligt det medgivande som Nordiska
museets nämnd lämnat, desamma efter hand kunna uppsättas i
museets stora hall, såsom under nu pågående konservering sker, i
senare fallet krävdes en särskild byggnad. Då vid tiden för kommitténs
arbete ingen äldre byggnad, som kunde anordnas för dylikt syfte, stod
att finna, förordade kommittén enhälligt uppförandet av ett museum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
