Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 521
taga järnvägståget på hornen: »Jag beundrar ditt mod, men föraktar
din omdömesförmåga». Herr Johan-Olov Johansson,
Metallindustriarbetareförbundets förtroendeman, som visserligen icke kan frånkännas
radikala sympatier, påvisade också, hurusom opponenterna, då de
gemensamt angrepo Landsorganisationens nuvarande ledning och
verksamhetsformer, slogo ihjäl varandras argument genom att å ena sidan
vilja förläna Landssekretariatet diktatorisk myndighet att föra fram
hela den fackliga fronten till offensiv mot »arbetsköparedömet» och
kapitalistsamhället, och å den andra, enligt syndikalistiskt mönster,
arbeta för de centraliserade fackförbundens upplösning till autonoma
lokalföreningar. Så här lät då ett svar från oppositionen:
»Vi ha ropat på kongress och aktion allt sedan 1917, men lika ofta
ha herrarna slagit dövörat till. Man tror förstås, att ledningen är den
enda, som begriper någonting. Vi nere i de djupa leden förstå
emellertid också en hel del, och det vill jag säga, att även om det skulle
bära av in i helvetet med den politik som vi kräva, så skall ni följa
med dit. Det blir dock i alla fall de djupa leden, som få ta ansvaret.»
Rent numeriskt var oppositionen icke så obetydlig; vid en votering
om föreslagen inbjudan av jämväl representanter för de
vänstersocialistiska och kommunistiska partierna och icke blott socialdemokratien
förkastades detta med 162 röster mot 90. Minoriteten klagade hela
tiden bittert över maktmissbruk från majoritetens sida under
kongressförhandlingarna; ovannämnde herr Johansson erinrade då
stillsamt om att i ett visst land nöjer man sig icke med att undertrycka
minoriteter, utan där förekommer, att minoriteter hänga majoriteter!
Landssekretariatet kunde dock prisa sin tur, att det ej var kongress
under fjolåret, då arbetarklassens vrede inför depressionens svåra
följder var sjudande och missnöjet med den statliga
arbetslöshetspolitiken mycket starkt, såsom visade sig under höstens
andrakam-marval 1921. Nu har man allmänt resignerat, vilket också framgår
av årets landstingsval. Ingen tror längre på allvar, att kapitalisterna
ställt till krisen enkom för att kväsa den till makt och välmåga komna
arbetarklassen, och diskussionen i arbetslöshetsfrågan på kongressen
blev skäligen matt.
Endast på en punkt gick ett beslut mot Landssekretariatets
avsikter, nämligen i fråga om fackförbundens gradvisa omgestaltning
till industriförbund med övergivande av den historiskt uppvuxna
yrkes-sammanslutningen. Sekretariatet ville här skynda lagom, men de tvenne
största industriförbunden inom Landsorganisationen,
Metallindustriarbetareförbundet med 60,000 och det nyanslutna
Järnvägsmannaförbundet med 40,000 medlemmar, genomdrevo med tyngden av sin
röststyrka, att sagda omgruppering skulle vara genomförd senast under
loppet av 1925. Då detta hotar icke mindre än 14 fackförbunds
existens, är utgången tvivelaktig och kan medföra Landsorganisationens
splittring. En särdeles realpolitisk uppfattning företrädde härvid
förtroendemannen Linde från Träarbetare(yrkes)förbundet, som var
benägen för majoritetens ståndpunkt med motivering: »att ju galnare
det går, desto fortare blir man klok.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
