Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska läge. Av K. Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berövats både sin egendom och sina räntor. Den som förut slog
sig till ro med 200,000 mark kunde gott leva på räntorna med
en liten familj. Har han sina pengar i bundna papper, äger
han nu ungefär hälften av vad en olärd arbetare förtjänar om
året, och av sina räntor kan han ej längre köpa sig ett pfund
margarin i månaden. Den som hade två millioner mark var
före kriget en mycket rik man. Nu kan han, även om han är
ensam, icke leva på räntan. Lyckligtvis har rentierernas antal
alltid varit litet i Tyskland, mycket mindre än i Frankrike, och
mången har lyckats att på nytt finna arbetsförtjänst, men
hundratusentals lida den bittraste nöd.
För övrigt finns det även många självständiga affärs- och
tjänstemän, som ha det mycket svårt. Detta gäller framför allt
de förvärvsgrenar, som måste lida hårt av penningvärdets fall.
Sålunda ha t. ex. barberare och frisörer till stor del måst
inställa sin verksamhet och avskeda sina biträden, därför att männen
alltmera allmänt raka sig själva och deras hustrur övertagit
hårklippningen. De som ha plats på advokatkontor måste
nedsätta sina löneanspråk till det yttersta, då principalerna eljest
icke längre kunna avlöna dem.
Hur lever man nu i de olika befolkningslagren i Tyskland?
Uppkomlingarna, som ofta nog utan skrupler och endast
sällan genom solid redbarhet förtjänat sina pengar, och de stora
industriidkare, som kunnat öka sina inkomster, så att de
förtjäna mer än före kriget, bruka för att i någon mån skydda sig
för förluster placera sina pengar i materiella värden: de köpa
sig goda egendomar, präktiga bostäder, värdefulla konstföremål,
automobiler o. s. v. För övrigt leva de i sus och dus. Ingen
lyx är för dem stor nog. Förut levde de tyska företagarna
mycket sparsamt och placerade allt som de förtjänade utöver
vad som gick åt till livsuppehället i affären. Detta är nu
ganska sällsynt.
Den icke utbildade arbetaren lever minst lika gott som före
kriget, ja, många ungdomar, som icke ha någon att försörja,
skaffa sig nya behov, genom vilka de just icke komma på en
högre kulturnivå. Den fackutbildade arbetaren sörjer framför
allt för att hans barn snart skola förtjäna något. Han låter
dem icke få gå igenom några lärokurser utan säger till sin son,
när denne slutat skolan: »Här har du en kvast; med den
förtjänar du lika mycket som jag.» Han själv försöker icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
