Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kreta och dess bronsålder. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kretensiskt, »minoiskt», som Evans benämner skapelserna av
Kretas bronsålderskultur i tredje och andra årtusendet före
Kristus.
Där »kefti» möta i egyptiska inskrifter, äro förbindelser med
Kreta på tal; Keftiskepp, Keftivaser och Keftifurstar höra till
all den världshandelns mångfald, som spred sitt exotiska
skimmer kring de egyptiska 1400-tals-faraonernas makt. »Kefti och
Asy äro i fruktan», »de ha fått se Egyptens konung som en
ung tjur med vassa horn» står det i Totmes III:s, den störstes,
segersång (1501 — 1447 f. Kr.). Och egyptiska gravmålningar
från samme store erövrares epok visa i gåvoprocessionernas
långa rader kretenser med dräkt och vaser, som efter
utgrävningarna på Kreta blivit oss välkända därifrån genom fresker
och fynd. Gå vi till ett av landen utom kulturvärldens gräns
i norr, ett land där barbariets primitiva, enformiga och
långsamma utveckling tid efter annan under denna epok mötte
utstrålningarna från Orientens komplicerade kultur, gå vi till
Grekland, finna vi, att sagan där om ock dunkelt och ur fjärran
bevarat ett minne av en kretensisk sjömakt, av konung Minos’
herravälde på haven och grekernas tribut till honom. Detta
vittnesbörd betydde föga för en tid, som knappt i sagan trodde
sig kunna se ens en häntydan av värde; det betydde föga även
efter Schliemanns grävningar på 1870-talet, som ju eljes genom
fynd på sagans klassiska orter, på grekiska fastlandet,
bekräftade sagans uppgifter om makt och rikedom. Talet om
Schliemanns dilettantism och skattgrävarlycka har alltför okritiskt
förts vidare. Det måste sägas, att man allt för lätt glömmer
bl. a. det oförvillat sunda omdöme och den entusiasm buren
av sagans egen övertygande kraft, som ingåvo Schliemann
tanken att söka upp de marker, sagan själv utpekade. Man har
fullaste skäl att säga sig detta, även om det står klart, att en
kombination av fynd och saga i detaljer skulle ha skapat ett
det sällsammaste bländverk. Fynden, som Schliemann gjorde
på Greklands fastland, tvingade emellertid själva, all saga
frånsedd, till nya forskningar utom fastlandet. I Mykene fann han
fem »konungagravar», de berömda »schaktgravarna», inom en
cirkelrund skyddande mur, som rests kring dem, då
begravningsplatsen, som de tillhörde, i en senare period i övrigt
bebyggdes. På denna gamla, överbyggda begravningsplats och i
»schaktgravarna» själva finnes mycket enkelt allmogemässigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
