Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Akademiska befordringsåtgärder - Moderna Plimsollare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 DAGENS FRÅGOR
kretsarnas företagsamhet att på egen hand minska sysslandet med
dessa tillsättningsärenden, måste man åtminstone omsorgsfullt undvika
allt, som kan stimulera. Säkerligen vill ingen med någon känsla för
ansvar avpruta det ringaste på prövningens vederhäftighet, men det
återstår ännu att se, om icke denna kan bevaras, utan att det
akademiska arbetet i så hög grad som nu desorganiseras genom de
personfrågor, som befordringarna ständigt upprulla. Initiativet därvidlag
kan emellertid endast utgå från de vetenskapsmän själva, vilka med
smärta känna, huru förryckande och hindrande den nuvarande
ordningen verkar.
Rubriken kan förefalla paradoxal, då man med
»plim-sollare» i allmänhet betecknar gamla, mindrevärdiga
fartyg vilka på grund av så att säga konstitutionell sjöovärdighet äro
odugliga till både fraktfart och passagerares befordrande, men av
samvetslösa redare likväl användas till båda dessa ändamål. Bruket
av dylika »flytande likkistor» hör strängt taget till en förgången tid,
även om ett och annat undantag ännu förefinnes, men plimsollarna
ha därför ej försvunnit från havens yta. Med fullt fog kan man
under denna beteckning inbegripa den massa fartyg, som utan att i
sig själva förete bristande sjövärdighet, till följd av sin
användning dock för tillfället äro mer eller mindre otjänliga att nyttjas till
sjöfart.
Plimsoll var en engelsk parlamentsledamot, vilken redan 1870 inom
underhuset väckte förslag om statlig kontroll av fartygs såväl
permanenta som tillfälliga sjövärdighet. Detta förslag rönte till en början
synnerligen kraftigt motstånd, särskilt från redarehåll, och det var
först efter en våldsam agitation samt genom att framlägga talrika
bevis för de påtalade missförhållandena i form av överlastning,
underbemanning och överförsäkring med därav föranledda sjöolyckor och
stor förlust av människoliv som Plimsoll år 1875 lyckades vinna
gehör för sin motion. Denna resulterade i den s. k. plimsollagen, »The
merchant shipping act» jämte »Instructions to surveyors of ships»,
enligt vilka envar som sänder eller försöker sända ett brittiskt
fartyg till sjöss i sådant tillstånd, att människoliv därigenom sannolikt
sättas i fara, skall anses förvunnen till brott. Övervakandet av dessa
förordningars tillämpning är lagt i händerna på särskilda av Board
of Trade anställda inspektörer, vilka äga förhindra fartyg att gå till
sjöss, om de finna dem olämpligt lastade eller behäftade med sådana
brister, att deras nyttjande till sjöfart medför fara för de
ombordvarande. Principen om lagstadgad sjösäkerhet och därmed följande
statligt övervakande av dess tillämpning har sedan under årens lopp
efter hand slagit igenom i de flesta sjöfartsidkande länder, och även
hos oss, fastän först så sent som år 1914, genom upprättande av
statens fartygsinspektion.
Till följd av de senare årens utveckling på
skeppsbyggnadsteknikens område har säkerheten för fart}^g, liv och gods till sjöss
givetvis även påverkats i gynnsam riktning. Men samtidigt ha genom
Moderna
Plimsollare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
