Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än av ett nationernas förbund till mänsklighetens bästa». Till
sist förklarades, att den dag, då tillfälle kunde givas oss att
inträda i ett nationernas förbund, som, under tillbörlig hänsyn
till nationernas frihet och till kulturfolkens så vitt möjligt
genomförda likställighet, sökte förena dessa till samverkan för
fredens upprätthållande och en fast internationell rättsordnings
uppbyggande, skulle finna oss färdiga att med tacksamhet och
glad förhoppning göra stora offer för en dylik skapelse av
folkens känsla för solidaritet och broderskap.[1]
Min fasta övertygelse är alltjämt, att om Sveriges riksdag
ställt sig på denna ståndpunkt och särskilt om flertalet av de
neutrala staterna omfattat densamma, folkförbundet i närvarande
stund skulle ha varit långt närmare sin universalitet, än vad
nu är fallet, samt att dess moraliska makt hastigare vuxit sig
så stark, att även de i kriget segrande makterna tidigare förts
in på en väg, som besparat dem själva och folken i gemen
mycket av det elände, som gjort åren efter freden till en
lidandets och försakelsens period för Europas folk.
Härmed må emellertid vara huru som hälst, då Sveriges
statsmakt ansett övervägande skäl tala för rikets inträde i
Nationernas förbund, inträdde plikten för varje svensk medborgare
att i vad på honom kunde bero verka för att Nationernas
förbund kunde utvecklas i den riktning, vari det bäst kunde
realisera den folksolidaritetens och folkförbrödringens höga idé,
som bör uppbära detsamma.
Huru har nu folkförbundet verkat under den tid, som
förflutit efter dess stiftande; huru har särskilt
förbundsförsamlingen, i vilken alla förbundets stater äro representerade, fyllt
sin uppgift under de tre församlingsmöten, som ägt rum 1920,
1921 och 1922? Man kan icke förneka, att utvecklingen gått i
den riktningen att förbundet alltmera frigjort sig från den
intima förening, vari det vid sin uppkomst stod till fredstraktaten.
Detta åtminstone rättsligt sett; men därmed är dock alltid
åtskilligt vunnet, även om rent faktiskt inflytelser understundom
göra sig gällande, som sträva mot mål, som äro främmande
för förbundet, ja rent av stå i strid med dess uppgift att främja
folkens solidaritetskänsla och förtroendefulla samverkan. Utan
att på något sätt vilja uttala något klander, måste man erkänna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
