Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ERNST TRYGGER
regeringarna och den tillfälliga blandade kommissionen, innan
ett definitivt förslag till garantifördrag fastslås, men det är dock
belysande för hela frågan, huru förslagsställarna tänkt sig det
hela. Den viktigaste punkten i det antydda förslaget är den
ställning, som rådet fått, och särskilt bestämmelsen om
avgöranderättens överlämnande till en, visserligen kvalificerad,
majoritet i rådet. Därmed skulle ske en inskränkning i staternas
suveränitet, som går vida utöver vad som nu är stadgat
beträffande den ekonomiska blockaden mot den, som börjat krig
i strid mot sina förpliktelser enligt art. 12, 13 eller 15. Därest
därjämte, såsom av mig ifrågasatts, meningen är den, att angriparen
även i vissa andra fall, då nämligen rådet eller församlingen
icke lyckats komma till ett bindande uttalande, skulle bli
föremål för garantimakternas motaktion, tillkommer den
ytterligare betänkligheten mot garantifördraget, att i nämnda fall
ingen som helst hänsyn skulle tagas till det mer eller mindre
rättmätiga i angriparens anspråk eller föregående förhållanden.
Även om angriparen förut på mångfaldigt sätt förfördelats, jå
rent av marterats av den angripne, skulle ett angrepp från hans
sida ge upphov till garantimakternas förpliktelse att ingripa för
att tukta, kanske tillintetgöra honom. Och denna förpliktelse
skulle få sin aktualitet genom ett rådsbeslut, där den erforderliga
majoriteten kanske utgöres av makter, som i själva verket icke
vore opartiska. Skall ett garantifördrag gälla även beträffande
ett angrepp, som ej står i strid med förpliktelserna i art. 12,
13 eller 15 i förbundsakten, borde man se till, att tvisters
han-skjutande till den av förbundet inrättade internationella
domstolen i vissa fall bleve obligatoriskt. Åtminstone borde den
stat, som angripit en annan, ej utan vidare bli föremål för den
samfälda aktionen, om han förgäves anmodat den angripne
att låta deras tvistiga mellanhavande avgöras av domstolen i
fråga.
Av vad jag i det föregående anfört, torde väl åtminstone det
framstå såsom ovedersägligt, att frågan om ett garantiföredrag
icke är en så enkel sak, som somliga vilja hålla före. Man
har därför goda skäl att, till undvikande av allt missförstånd,
i tid förbehålla sig sin handlingsfrihet. Under första intrycket
av en tilltalande idé bör man taga sig väl till vara att för en
ringa penning sälja sin förstfödslorätt. Stora och mäktiga stater
kunna mera lättvindigt ingå överenskommelser, ty om dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
