Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skråsocialismen. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ELI F. HECKSCHER
De som äro fångna i tron på nutidens ekonomiska system
kunna ej undertrycka tvivel på dugligheten hos en dylik
ekonomisk organisation; men i detta sammanhang är en annan
betänklighet viktigare. Den lyder: finns det verkligen grundad
anledning att antaga, att arbetarna skulle bli nöjdare under en
dylik ordning än under den nuvarande, att de mindre skulle
plågas av sitt subordinationsförhållande eller sin
osjälvständighet under en av näringens distriktsråd eller landsråd utsedd
driftschef än under en generaldirektör som utsetts av landets
demokratiska regering? Svaret synes minst sagt ovisst, mången
vore säkert böjd att göra det nekande. Ej ens de nutida
»fackföreningspåvarna» åtnjuta nämligen större popularitet, t. o. m.
inom fackföreningarna är missnöjet med ledningen nära nog
kroniskt; och man kan föreställa sig hur mycket större
svårigheterna måste bli, när fackföreningspåvarna bli sina
kommit-tenters arbetsledare.
Ej annat än jag kan finna har skråsocialismen sålunda
misslyckats t. o. m. i fråga om vad den satt som sin enda uppgift,
nämligen att ge arbetarna en för dem tillfredsställande ställning
inom den ekonomiska verksamheten. Förklaringen är ganska
enkel. Vad som skapar arbetsglädje är obestridligen i många
fall att ha sitt eget arbete, men däremot ej att ha ett arbete
varöver man äger något slags härlett men i verkligheten nästan
obefintligt inflytande. Vad som skapar arbetsglädje är vidare
ofta att få göra hela ting, föremål som kunna präglas av den
arbetandes personlighet. Båda dessa förmåner medför
konsthantverket och arbetet i de fria yrkena; i den mån det vanliga
hantverket vare sig under Medeltiden eller numera har samma
egenskaper, tillgodoser det samma syfte. Genom att anförtro helt
andra produktionsuppgifter åt ett konstrikt system av råd och
myndigheter, byggt på val av arbetarna, skapar man däremot
ingen arbetsglädje, men däremot sätter man på den vägen åsido
den ekonomiska verksamhetens enda uppgift, nämligen att på
bästa sätt täcka människors behov.
I verkligheten var icke heller den medeltida ekonomiska
organisationen ens från ren hantverkssynpunkt vad man nu vill
göra den till, utan tvärtom fylld av slitningar mellan gesäller
och mästare liksom mellan de olika yrkena, misshandel av
lärlingar och ett arbete^som himmelsvitt skilde sig från Morris’
estetiska överklassfantasi. I alla händelser höves det männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
